Tacksam

Ikväll är en såndär kväll när jag måste tänka lite extra på det som varit bra under dagen.
Nattningen av Henry tog 1,5 timme (HELT vårt fel som började sova med honom och nu får ta konsekvenserna av en liten kille som absolut inte vill somna själv). När klockan var 20.48 stod jag äntligen i köket i vetskapen om att han somnat.
Då började Musse… Jag tycker så himla synd om honom som har sin skadade tass. Tratten som han haft sen i måndags måste sitta på i en vecka till. Det betyder att vi måste hålla katten, som älskar att vara ute, inne… Det betyder knappt något lugn och lika lite sömn. Han krafsar och krafsar, jamar och river ner lampor.

Men just nu försöker jag att tänka på det som var så bra idag.

Jag fick lite sovmorgon och lyckades skrapa ihop så pass mycket sömn att jag kände mig riktigt utvilad och glad hela dagen.
Henry och jag hade en superhärlig dag med lek och lunch på Öppna förskolan, en lång skön siesta, mellis ute i solen på altanen och sen den obligatoriska genomgången av alla bilar som står parkerade på vår gata.
Mathias fick gott om välbehövd egen tid.
Dränaget på Musses framben kunde tas bort (men det är lång tid kvar med tratt och noggrann rengöring av såret).

Hoppas på strålande väder imorgon igen : ) nattnatt.

Katten med tratten

Ligger just nu med rumpan mot min hals, svansen viftar hej vilt över hela mitt ansikte. Och vad gör man? Jo, man låter honom hållas, gosar och pratar. Så är det när katten har tratten.
Tänker att man kanske lyckas skrapa ihop lite mer än två timmars sömn i natt.. Det vore sååååå skönt.
Hur som helst så lär jag somna på Blodbussen imorgon : ) Väck mig gärna om du ser mig. På Östermalm runt 11.30.

Lillens dag på sjukhus gick jättebra. Vi sov nästan två timmar efter lunch, åt leverpastejsmörgås och sparkade badboll. Bland annat : ) Vi hann även med att titta och pussa på alla fina djurbilder inne i provtagningsrummet.
Och så har vi bokat kommande två transfusioner så att Henry är redo för äventyr i juni…. : ) mer om det en piggare dag.

Sömn var det. Nattnatt

Måndag.

Natten bjöd på ca 2 timmar sammanlagd sömn. Henrys hosta började likna krupphosta och kom med halvtimmesintervaller. Jag låg redo brevid honom, tänkte att vi skulle behöva åka till akuten med honom igen, eller gå ut i friska luften.
När hostan la sig så kom oron för Musse istället.

Jag tog honom till veterinären imorse och vid halv tio nu ikväll så åkte jag tillbaka för att hämta honom. Ett dräneringsrör sitter nu under huden för att vätska ur betten under några dagar. Han mår helt okej. Nu blir det kattomsorg de luxe… : )

Så har vi tackat ja till den förskola som vi vill att Henry ska börja på! Vi hade ett supertrevligt hembesök här innan jag åkte till veterinären och det känns så skönt att ha det klart. Och dessutom på en förskola som känns bättre än vi vågat hoppas.

Imorgon bitti åker vi till Huddinge sjukhus och ser vad dagen där har att bjuda på.
Sova får man visst göra i ett annat liv.

Sjukhus för djur och barn

Imorgon ska jag åka till veterinären med min ena katt som blev biten under ett slagsmål i natt. Han är deppig och har blivit biten runt sitt ena framben. 
På tisdag är det dags att packa ihop oss för en dagsutflykt till Huddinge sjukhus. Kanske behöver Henry blod, kanske får vi åka hem för att sen komma tillbaka några dagar senare. Som vanligt vet vi inte riktigt hur veckan kommer att bli. 
Nu vilar jag rösten efter nästan två dygn av mat och prat med min äldsta och bästa vän : ) hade vi inte behövt åka hem idag så hade vi nog fortsatt att prata några dagar till. Vi hade tydligen hur mycket som helst att säga och det var så underbart att ha så många timmar utan att bli avbrutna av någonting annat än hunger och sömn. Jag är helt mör i huvudet, men så glad att vi unnade oss den här tiden att bara få vara. 
Dags att titta till herr katt. 

Jogg nr 3.

Ja, den gick inte alls som tänkt.
Det var riktigt skitväder så jag unnade mig att åka till Friskis för att springa 5km på löpband.
På 3km klev jag av. Huvudvärken dunkade och det kändes som att benen var gjorda av bly. Stretchade länge, men huvudvärken hängde kvar hela kvällen och natten.

Jag blev lite sur på mitt misslyckade träningspass. Men tre kilometer är ju bättre än inga alls… Försöker att peppa mig för att orka vidare till nästa pass : )

Nästa runda får bli ute i friska luften igen.

Klappa knubbig hand

Vaknade på fel sida efter alldeles för få timmars sömn. Men det var min tur att ta morgonpasset med Henry, så det var bara att bita ihop.
Min räddning är att jag har börjat dricka kaffe : ) en kopp på morgonen och en vid 13.30, då orkar jag mig igenom en trött dag.

Och så sitter vi här, Henry och jag. I soffan, Henry med sina favorittofflor på tassarna. Han tittar i sin nya bilbok, lyssnar på ljuden i fotbollsboken… Och så klappar han händerna : )
Att se knubbiga små glada händer klappa ihop av lycka gör att jag blir så kär att jan nästan glömmer bort tröttheten.

Förskola!

Just nu är Mathias och pratar med föreståndarinnan för den förskola som vi hoppas att Henry ska börja på i augusti. Jag är pirrig i magen och vill att han ska komma hem så att jag får höra allt : )
Vi lottade om vem av oss som skulle gå dit för båda ville så gärna haha.

Vi är ju sent ute eftersom alla erbjudanden kom den veckan i januari då Henry opererades och vi samtidigt hade inbrott hemma och vi helt enkelt glömde bort att tacka ja eller nej.
Men nu hoppas vi att det löser sig här i dagarna : ) lite flyt måste ju även vi få ha ibland.