Mot B76…

Magkänslan va rätt.
Trots att det bara är två och en halv vecka sen Henry fick blod så visar dagens blodprov på ynka 75.

Det sjönk rekordsnabbt.

Vi stod utanför vår ytterdörr, redo att gå en skön långpromenad, när vår sköterska ringde.
In igen, packa middagsmat till Henry, rafsa ner favoritleksakerna, iPaden, sätta Emlaplåster på hans port a cath så att han är bedövad och klar för infart när vi kommer fram till Huddinge sjukhus.

Vi kom hem från en magisk vecka ute i skärgården igår.
Nu är vi tillbaka i verkligheten igen.

Ett ödmjukt tack, än en gång, till er 0-neg som ser till att det finns resurser i blodbanken.

Heja heja!

Körde en Martina Haag precis!
Efter månader av förlylningar, influensa, magsjuka, tunga dagar på sjukhus och tuffa beslut att ta för framtiden så gjorde jag det bara.

På med dom kläderna som jag har med mig och som kunde passa någorlunda för ändamålet.
I med lurar och play på min favoritpodd och sen började jag.

Fem minuters gång som uppvärmning. Insåg att det jag skulle göra var med livet som insats med tanke på blankisen. Men jag började jogga ändå.
I nitton minuter höll jag på. Jag tog mig totalt 3,22 kilometer på 24 minuter.
Det gick inte fort, det blev inte långt, men det var så skönt!

Nu blir det att duscha och leta upp mina älskade friluftskillar.

Och en hela dagen ska jag vara stolt över att jag gav mig 24 minuter av bästa möjliga egen tid : )