Några rader om att välja glädje.

Från det att vi är små barn så får vi höra att vi ska vara snälla mot andra.
Långt mer sällan får vi höra att vi ska vara snälla mot oss själva. Och på något sätt blir det sen lätt att man faktiskt är bra mycket snällare, ger klokare tips och är mycket mer tålmodig och peppande med just andra än sig själv.
Just här och nu så tänker jag på stressen som många av oss känner. Stressen av att försöka vara en perfekt mamma.

Vad är egentligen en perfekt mamma?
Jag vågar säga att ingen människa är perfekt. Men hur kan man då ha som krav att en människa, till exempel jag, som har blivit mamma ska vara perfekt? Varför lägger man den bördan på sig själv?

Jag tror att vi är många som skulle tjäna väldigt mycket på att vara lite snällare mot sig själv, speciellt i en tid då ALLT förändras. När man blir en familj. Vårdar man sig själv och sin relation till sin partner så blir man automatiskt mer enade och toleranta i föräldrarskapet.

För mig trillade poletten ner bara för ett par veckor sen. Då var jag mottaglig för dom här extremt kloka orden:
“Ta hand om er som par. Se till att ER relation är bra, för det är det bästa ni kan ge era barn. Det är okej att ni tycker olika och visar Henry att vuxna har olika åsikter. Och om ni tycker att ni gör någonting som fungerar bra – ändra då inte bara för att den generella uppfattningen kanske är att man ska göra på ett annat sätt. Det viktigaste är att ni tar hand om varandra.”

Hemma hos oss gäller några riktigt bra grejer:

Städhjälp. (Beslutades och skaffades i november 2012) Tack gode gud för städningen vi har varannan vecka!! Där försvann ett stort irritationsmoment och vi är lika glada varje tisdag kväll när huset är skinande rent. Vi är också glada när huset ser ut som sju svåra år eftersom vi vet att hjälpen inte är så långt borta.

Middagsfrid. (Beslutades och skaffades i november 2012) Tack igen!! Sedan november så äter vi hemlagad mat med finfina råvaror fem dagar i veckan. Vi slipper tänka på vad vi ska laga, det finns lunchlåda, Henry kan äta så gott som allt och vi slipper spendera alltför mycket tid i mataffären.

Säg ja till hjälp. (Det har alltid gällt, men jag hade länge väldigt dåligt samvete så fort jag sa ja) Det må vara barnvakt, städhjälp, mat, tvätt, bildäcksbyten, ja allt – om någon erbjuder sin hjälp så säg ja för sjutton. Den där stoltheten är ändå inte mycket att ha sen när man sitter där utmattad och sur. Frigör så mycket tid det bara går till glädje.

Alltid rätt att träna. (Det svåra här är att ta sig tid. Vi jobbar på det) Vi har kommit överens om att vi alltid säger ja till att “låta” den andra gå och träna. Vi vet hur bra vi mår, hur mycket gladare vi blir, hur mycket mer ork vi får. Det är en ren investering i sig själv och sin familj.

Sova med Henry. Henry somnar oftast runt 19.30. Vi nattar oftast varannan kväll och på helgen har vi sovmorgon varsin morgon. Någon gång mellan 23 och 01 brukar vår lillstork vakna till och då går en av oss in och sover resten av natten hos honom. Vem det är av oss har vi bestämt i förväg. Just att sova tillsammans med Henry började vi med för ungefär två månader sen. Han började sova i sin 120cm breda säng och det blev startskottet för det som jag nog vågar kalla vår verkliga anknytning till honom. Både Mathias och jag njuter så otroligt av att få sova nära vår lilla skatt. Och att den andra av oss kan ligga kvar i vår vanliga säng är rätt skönt.

Köp en pizza. (Den har alltid gällt men är svår ibland när viljan är för stor för orken) Den här punkten får symbolisera just det att vara snäll mot sig själv. Inse när orken är slut. Man FÅR äta hämtmat när man inte orkar stå vid spisen. Det finns finfina burkar med barnmat när man behöver fixa något snabbt. Man får strunta i att dammsuga. Det är okej att mata bebisen med flaska när amningen blir för jobbig. Det är okej att säga att man måste få några timmar för sig själv. Det är OKEJ att känna att man helt enkelt inte orkar. Man får njuta. Man behöver inte hinna med precis allt precis jämt.

Det finns ingen perfekt människa eller mamma. Men glädje finns det massor av så ta för dig allt du kan och NJUT. 

Tack vare orden där ovanför, i kombination med (om jag får säga det själv) våra kloka beslut kring mat och städning, så har jag nu på allvar lagt mammaribban på en mer rimlig nivå och det gör så gott! Det gör mig till en person som jag känner igen, en person som jag tycker om och vill vårda. Det gör mig till en mamma som jag kan stå för att vara. Det gör mig till en sambo som är rädd om sin relation. (Det blev ju rätt tydligt när Mathias härom kvällen sa hur härligt det är att han har fått en ny fru haha. ; ))

0 Neg, 130ml, inga problem!

Henry och jag åkte som sagt till Karolinska i Huddinge igår medan Mathias jobbade. Det var lite pirrigt innan vi kom dit, för även när vi är två vuxna så får man vara alert och kreativ och tänka på hur slangarna med blodet och med hans medicin sitter.
Men det gick hur bra som helst! Under tiden vi väntade på att proverna kollades och blodet beställdes upp till avdelningen så hann vi gå ner och fika och leka på Lekterapin. Sen kopplades blodet på vid 10.40 och då började våra tre timmar inne på avdelningen.
Vi läste bok, åt lunch, sov tillsammans i en och en halv timme…. och sen var det dags att ta ut nålen och åka hem. Jag kände mig så glad och stolt över oss när vi satt i bilen på väg hem : )

Nu när Henry väger 13kg så var det dags att öka mängden blod från 120ml till 130ml. Själva transfusionen tar tre timmar oavsett mängden.
Han får 0 negativt blod eftersom vi inte vet vad han har för blodgrupp. Eftersom vi började med blodtransfusioner redan när han låg i min mage så är det bara det som man ser när man tar blodprov. Eller rättare sagt såhär: Dom röda blodkropparna är transfunderade. Dom vita blodkropparna och även blodplättarna är hans egna, men man kan inte avgöra blodgrupp utan dom röda blodkropparna.

0 neg. kan alla få.

Det blev en fin kväll sen med födelsedagsfirande och god mat. Och idag har min mammaledighet fortsatt med en pigg och glad liten kille.

Same time next week.

Vid den här tiden nästa söndag så sitter jag på en uteservering i min favoritstad, smuttandes på ett glas vitt i väntan på mitt sällskap. 

Staden är Paris. 
Mitt sällskap är min bästa vän från mitt High School år i USA 1997-1998. Sist vi sågs var en dag i Portland, Oregon, 1999. 
Nu möts vi i Paris om bara några dagar och vad jag längtar! 

Söndag

Om några timmar ska vi ge oss iväg för att gå på dop. Det ska bli mysigt!

Imorgon väntar avd. B76 och blodtransfusion. Det blir första gången som jag åker dit som ensam vuxen med lillskrutt. 
Men just nu så njuter vi av förmiddagens glada humör : ) 

Sorkstork på sin favoritsten. Här tittar man på bilar som åker förbi, eller pillar på grus. En höjdare om du frågar honom. 

Årets bästa!

Att se Henry tycka om att gå runt barfota vid vattenbrynet var årets lyckligaste ögonblick. Det är nog det bästa jag vet!

Vi gick runt en stund han och jag. 
Sen satte sig Henry ner så som han brukar göra efter en stund… : ) det var en drypande blöt kille som jag fiskade upp och langade över till Mathias haha. Det var ca 15cm djupt så det var kläderna och blöjan som blev plaskvåta. Tre vuxna funderade en stund. Ingen skötväska hade vi med oss, så lillen fick åka hem i bara blöjan. Han var så himla nöjd med att äntligen få slippa kläder i värmen : ) 
Nästa gång ska vi vara lite bättre förberedda. För tänk va vi ska hänga nere på stranden nu mitt skrutt och jag…!
Torsdagskram!

Hb 93

Mitt lilla skrutt hade ett hb på 93 igår, så vi ska försöka hålla ut till på måndag. 

Sömnen blir påverkad och dagarna likaså. Han är så trött hela tiden men har svårt att komma till ro och somna. 
Efter vår dag på stan tog vi en skön eftermiddag här hemma. Det blev mellis följt av en promenad på gatan för att vinka åt alla som kom körandes hem efter en arbetsdag, lite pill och fix i skogen och så Bilboken på filten i skuggan. 
Idag vaknade han kl 05.40, sen sov vi mellan 08 och 08.50. Sen hade han inte ro att vila mer utan däckade strax före halv åtta. 
Jag somnade i soffan och missade slutet på Äntligen Hemma. Ligger nu redo för ett gäng sköna sömntimmar innan det är dags att bita tag i morgondagen. 

Gaffel och kniv

Passade på att köpa bestick till Henry när vi var inne i Stockholm. Han tar min gaffel varje dag, men den är ju lite för lång och stor. Hög tid att få ett eget set alltså : ) 

BPA och PVC fria och med finaste Miffy, kan det bli bättre? 
Nu vilar vi oss från värme och stök hemma i soffan. 
Henrys hb var 93 igår och det märks på orken. Det blir en eftermiddag och kväll där han får sätta aktivitetsribban. 

Trött liten kille

Undrar om blodvärdet sjunker fort den här gången också. Han somnade helt spontant ute i min famn vid 11 igår (det har ALDRIG hänt tidigare) och nu sussar han gott med sin pappa. Han är trött… I vanliga fall sover han bara en dryg timme efter lunch. Men nu är han trött redan när han vaknar på morgonen.
Vi som hade hoppats att han skulle klara sig till den 13/5 innan nästa transfusion.
Vi får nog göra en utflykt till provtagningen och kolla hans hb imorgon eller på tisdag.

Skansen!

Vilken hit det var!
Henry gick runt och spanade på grävmaskiner, gräs, jord och rör. Getterna och björnungarna var roliga, men bäst enligt Henry var ändå grävmaskinen. Han åkte veteranbilar med Mathias och karusell med mig. Och så visade det sig att vänner också var där : ) Det blev en superhärlig dag. Henry blev helt slut av alla intryck och somnade gott i bilen på väg hem.

Mathias fick sen vardagsrummet för sig själv när Henry och jag däckade för natten vid 19.30, nöjda och trötta efter en heldag utomhus. Sov till 06.30 och var piggare än på länge idag : )

Och till Skansen kommer vi tillbaka!