Sista dagen som mammaledig!

Sovmorgon… Inte kan jag väl ligga här och missa söndagsmorgonen med mina killar när solen skiner och jag är supersugen på stekta bananer och min kardemummaglass?? Nä! 

Upp och hoppa, in i köket, nu jävlar ska vi ta vara på den här dagen! : ) 
Henry är feberfri, bara det måste ju firas.  
Hej söndag! 

Feber och ögoninfektion

Här är dom, mina två sjuklingar. Den ena har feber och den andra ett ont öga. Jag bjuder på kall KRAV-märkt tranbärsdryck till lillen och fuktiga bomullstussar till Smillas öga. Natten var orolig. 
Henry har aldrig haft feber förut så jag är ny på det här. Ringde vårdguiden nu på morgonen och fick råden att hålla honom sval, ge kallt att dricka, gärna ge glass och inte ge Alvedon så länge han inte är jättepåverkad. 
Det blir en lugn dag helt enkelt. 
Så får vi se vad det här gör med hans blodvärde. Det sjunker ju snabbare när han har en infektion. Undrar om det sjunker ännu snabbare när kroppen är febrig? Det lär vi bli varse om i veckan. 
Så måste vi ju köpa hem någon god glass : ) Det är vi inte heller vana vid. 
Vad gillar era barn bäst? 

Den lyckade dagislämningen!

Till skillnad mot veckans lämningar på dagis så gick det galant idag!
Och jag har receptet här : )

Jag är fortfarande lycklig från gårdagens danslektion. Jag vet att Henry blir arg varje gång vi ska svänga vänster på gatan mot dagis.
Jag hade ett mantra – Ingen stress, nu jävlar ska vi vara glada.

Vi börjar gå. Henry med sin gräsklippare och jag med vagnen. Favoritgrannen kommer med bilen, vi vinkar säger hej och vinkar lite till. Snart vill Henry hoppa upp i vagnen, jag tänker bra för då kan vi gå på litegrann. Sen närmar vi oss vänstersvängen. Jag tänker på hur glad jag är och börjar prata med Henry om alla vackra träd, om solen och – se där! En skata som mumsar på något på marken. Henry pekar och skrattar och fågeln skuttar lite på marken. Då är vi inne på den befarade gatan utan att Henry har reflekterat över det. Sen kommer en till bil som han måste vinka till och sen pratar vi lite om alla svarta bilar som står parkerade. Svarta bilar är nämligen finast om du frågar Henry.
Framme! Dags att låta Henry gå själv upp för trappan till grinden in till dagis.
Då blir det gnäll eftersom gräsklipparen inte får följa med oss. Jag lovar att ha med den när jag hämtar i eftermiddag och lyfter upp Henry i luften så att han “flyger” vi skrattar lite och jag kan sen öppna grinden i lugn och ro. Vi går upp för gången och dom små trappstegen hand i hand. Väl uppe på trädäcket frågar jag Henry vilken dörr som är hans. Vilken dörr är det som leder in till hans kompis Boris som vinkar så glatt? Då vill han inte svara och börjar bli på lite dåligt humör.
Jag öppnar dörren och säger glatt att han får visa vägen. Och det funkar! Han går in och ställer sig redo för att ta av sig skorna. Vi kramas, jag pratar lite med fröken, sätter på inneskorna och sen tar han fröken i hand och går in för att leka tittut med barnen som redan är där : ) Inte ett skrik.
Hallelulja!!

Budorden:
Ha gott om tid, då menar jag GOTT om tid.
Glöm allt vad stress heter.
Ha en på gränsen till överdrivet positiv attityd.
Prata enkelt, till exempel – “Blixten och Racer stannar hemma. När Henry har sovit kommer mamma. Då finns Blixten och Racer i vagnen till dig.”

Det här ska jag fira med en god kopp te och Dokument Inifrån, Förgiftad kompromiss på SVTplay.

Lycka!!!

Idag var dagen, med leoprint, glittriga (!!) skor (stod inte i beskrivningen haha) och min kära flamingoväska så åkte jag till vår lokala dansskola för att prova på ShowJazz för vuxna. Fy fan va roligt!!! Kroppen kommer att värka imorgon och glädjen är total : ) Jag älskar att dansa! 
Och varje torsdagskväll i höst så är det jag och mina glittriga skor som får nöjet att göra det tillsammans. 
Nu: Suits, jordnötssmörsmacka och en väl värd chokladboll. 
Trevlig kväll! Och nu håller jag med Mathias mer än någonsin – skaffa dig en hobby! Det gör så gott! 
❤ 

Only time will tell

Hjärtat värker idag.
Mitt hjärta värker för den lilla tjej som än en gång har cellförändringar i hjärnan.
För den lilla tjej som redan har gått igenom allt vad en hjärntumör innebär.
För hennes föräldrar.

Ska dom behöva göra om allting ännu en gång?
Kommer det att gå bra även den här gången?
Vad är egentligen ett bra utfall?
Livet. Att livet får fortsätta.

Man ger upp mycket annat när det kommer till en fråga om liv.
Sitt barns liv.

Hjärtat värker för maktlösheten.
För ovissheten. För frågorna. För svaren.

Café Kardemumma, mums!

Som jag har längtat efter att få loss tid att njuta på detta omtalade café i Täby Kyrkby : ) och mina förväntningar överträffades. 

Supergott kaffe, surdegsbaguette fylld med god skinka, ost och fina grönsaker. För att inte tala om den gluten och laktosfria chokladbiskvien…! Va härligt det är att få njuta utan att få ont i magen. 
Och pratstunden med min nya bekantskap var också väldigt härlig : ) 
Full pott på min förmiddag med andra ord. 

Sista mammalediga dagen!!

Den firas med lyxfrukost tillsammans med en ny trevlig bekantskap på ett härligt fik här i hemtrakterna.
Efter det fortsätter jag min städräd här hemma och funderar på att slå på stort och gå till gymmet : )
Vem vet.
I eftermiddag går följer Henrys farmor med och hämtar på föris, det blir skoj!

Glad tisdagsmorgon!

Måndagsbarnet : )

Det var en trött och ledsen Henry som gick in på förskolan imorse och jag var beredd på att jag skulle mötas av en trött och ledsen Henry även när jag hämtade nu på eftermiddagen. Men icke!
För första gången så såg jag, när jag kom gåendes med vagnen, att Henry minsann var ute och gick på gården tillsammans med en annan liten kille. Sen knallade han iväg och donade med sitt.
Utan att stressa så kunde jag hälsa på alla nyfikna små sötnosar som stod vid grinden och skulle berätta sina namn och sin ålder och fråga vem jag skulle hämta och vad jag heter : )

Hittills har Henry suttit i sin ena frökens knä varje eftermiddag när jag har kommit för att hämta. Alltid lite rödgråten. Att vakna upp bland sina sju kompisar på eftermiddagen har varit ovant.
Idag flög han upp i min famn när han fick syn på mig, men utan att vara ledsen, bara kramig.
Åh va bra det kändes!

 Ikväll ska han få mysa hos farmor och farfar för Mathias och jag har bjudit bort oss på middag : )
Barnfria kvällar är finfina grejer lite då och då. Och för Henry blir det ju festligt värre, win win!

Tankar.

Jag sitter här och funderar på en massa saker… alla dessa böcker om barn och barnuppfostran. Allas åsikter, allas rätt att tycka saker, yttra sig. Fördomar. Öppenhet. Den där prestigen och stoltheten som många föräldrar har på gott och ont.

Jag tänker på alla som säkert tycker många saker om mitt sätt att uppfostra Henry. Alla som inte vågar yttra sina åsikter direkt till mig på grund av att han är sjuk. Jag tänker på dom som har yttrat åsikter som jag tycker är helt galna. Jag tänker på dom som inte vågar fråga. På dom som är likgiltiga.

Sen tänker jag på allt som jag inte vågar fråga. Alla dom åsikter som jag har, som jag antingen väljer att hålla för mig själv eller yttra. När gör jag det ena och när gör jag det andra?

Jag tänker på hur provocerad jag blir när jag får höra om mammor som tycker att det är så hemskt när bebisen får sitt vaccin. Hur det känns för mig när föräldrar oroar sig för sitt så uppenbart helt friska barn och jag tänker att vad fan är väl en bula, ett skrubbsår, en bruten arm eller magsjuka? Det läker och går över! Det är några läkarbesök och sen kan man gå vidare.
Men så tänker jag på tacksamheten över att ändå få lyssna på sånt. Oron är ju äkta oavsett om den grundar sig på något verkligt eller inte. Och jag vill inte stå över sådana samtal bara för att jag kanske tycker att problemet i fråga är en bagatell. Vem skulle då lyssna på mig när jag behöver prata om en bagatellartad oro?
Ge och ta.
Varför provocerar vissa saker så in i norden, medan något annat står en fullständigt likgiltigt trots att det gäller samma fråga?

I min värld är det samtalen och diskussionerna kring barn som är viktiga. Öppenhet, skamfrihet och medkänsla.
Men lyfter man upp det på samhällsnivå så kan jag tycka att många har helt befängda uppfattningar och idéer om vad som är bra och dåligt. Och är det så, ja då gäller nog min åsikt hela vägen ner till individen.

Vem har egentligen rätt? Vem kan bäst?

Kram från en mycket fundersam dam den här första måndagen i september.