Mammas lilla groda

Tänk, såhär såg vi ut för ett år sen. Vad har hänt? Jo, grodan började gå, har börjat prata, räknar till tre, vi hängde massor på öppna förskolan innan det var dags att börja på förskola. Och han har varit hos frisören två gånger sen augusti. Vårens operation och kortisonkur är nu historia. Nu kollar vi på Cars 2 dagligen och leker kurragömma och koja. “Vill du titta på Blixten?”, “Jaaaa, tatt!”. Artig som få. Tackar nu även för rena blöjor och för att luckan till diskmaskinen är stängd. Och alla dessa pussar och kramar…. Vi blir överösta av kärlek. Och han får minst lika mycket tillbaka. 
Hur gick det för mamman? Jodå. Några fler gråa strån på huvudet och en och annan liten linje under ögat. Tårar i början av året som blev till skratt framåt sommaren. Mammaledighet som gick över till jobb. Glädjen över att få vardagen att gå ihop. Glädjen över att HA en vardag. 
Tummen upp för andra halvan av 2013. Men faktiskt en större tumme upp för att vi tog oss igenom första halvan. 
Nu ska vi vila oss i form för 2014. Anar att det blir ännu ett händelserikt år : ) 
En fin och fridfull fredag önskar jag dig! 

I did it!

Det krävdes en kommande jul och en stark känsla av att behöva “rå om mitt hus” för att komma till skott… det här har vi tänkt på i över två år.

Barnförsäkring.

Detta ångestladdade ord och allt vad det innebär.

Men idag kom orken helt spontant. Nu har jag fyllt i en hälsodeklaration som behöver behandlas av en handläggare och så är det väl bara att vänta och se… so what’s new. Vi är mästarnas mästare när det gäller att hantera väntan ; )
Värst är ju såklart om vi helt enkelt får avslag på ansökan. Men jag hoppas att vårt försäkringsbolag är modernare än så.
Nu är det i alla fall gjort. Vet inte hur många gånger jag skrev anemi, blodtransfusion, helt frisk i övrigt…

Och det är svårt att förklara vilket stort steg det här är.
Samtidigt så är det ju en självklarhet att vår lilla kille ska vara försäkrad i den mån det går. Ojoj… nu ska jag gå och pusta ut.

Hemma!

Jaaaaa! Till slut kom dom hem : ) jag har fått så många pussar och kramar att kärlekskontot nu är maxat ❤️ 

Det hade gått så bra idag. Inte några tårar alls. Lustigt det där… Jag har ju märkt det själv när det bara har varit jag och Henry under transfusionsdagar. Av någon anledning är han mycket lugnare när bara en av oss är med. 
Det är något som jag ser fram emot att kunna fråga honom om om några år. 
Nu sitter vi, jag och hjälten, och myser i väntan på middag. Blixten 2 är det nu som gäller : ) 
Två år och en dryg månad är vår skatt 92,8cm lång och väger 14,8kg. Inga konstigheter på tillväxtfronten här inte och mamman är såååå glad för det! 

Sjuk på sjukhusdagen

Medan jag ligger i soffan under lillens täcke och längtar efter friska tider så är självaste lilleman och pappan på sjukhuset för att Henry behöver blod. 
Det är första gången som jag inte är med på en sjukhusdag. Det känns väldigt konstigt… Meningen var att jag skulle jobba, inte ligga hemma sjuk. Fast sånt är det ju svårt att råda över.  
Och dom har det bra, mina två finaste : ) det har jag hört. 
Det finns ju gott om hissar på sjukhus och hissar innebär lysande knappar med siffror på. Hörde ett glatt “schjuuuuuuu” i bakgrunden i telefon i förmiddags haha. 
Själv försöker jag att njuta lite av lugnet och doften av granen här intill, men den envist dunkande huvudvärken och febern gör det lite svårt. Knaprar morötter och dricker litervis med vatten för att försöka kicka igång systemet igen. 
Tänker att det ändå är tur att vi blev sjuka just nu och inte nästa vecka med julafton och allt. 
Så lever jag på fredagens luciaminne : ) Filmen av Henrys första lussetåg går varm här hemma. Det är så sött att hjärtat nästan spricker. En eftertänksam liten pepparkaksgubbe som dansar försiktigt till Midnatt Råder och andra svängiga luciasånger… Det kan vara en av mina bästa stunder som mamma. 
 
Det är såna minnen som jag gärna plockar fram en sån här dag : )