Hej!

Jo, jag skulle vilja presentera två små liv.

Dom är 14 veckor gamla och huserar inne i min mage. Förhoppningsvis i cirka 23 veckor till. Lika oplanerade som nu efterlängtade : )

Det kommer helt klart att bli ännu ett händelserikt år så häng med nu när vårt äventyr tar sig nya vidder : )

Kram från en glad men trött familj

20140131-180729.jpg

Kontrasterna

Jag pratar rätt ofta om kontrasterna här i bloggen. Det kommer jag med största säkerhet också att fortsätta göra. För det är något speciellt med kontrasterna. Att stå trött och leta kläder på morgonen, lämna en liten glad kille på dagis, ha fullt upp på jobbet för att sen åka och se “vår” visning på Stockholm Fashion Week. Titta på alla människor.
Stå i snålblåst och vänta på bussen hem, med vantarna kvar på kontoret. Komma hem! Kramas och pussas med dom två finaste människorna på jorden. Smeta in ansiktet med fuktmask och händerna med kräm, lägga sig i sängen före klockan åtta och fortsätta läsa den spännande boken.
Vinden viner utanför fönstret, en av katterna tvättar pälsen. I övrigt är det tyst.
Det är kontrasterna som är hemligheten till att hitta njutningen i varje stund. Vinden och kylan gjorde det extra mysigt att komma hem. Vardagslivet fick ge vika för några minuter av en härlig modestund. Den stunden som sen gjorde känslan att tvätta bort sminket och klä på sig pyjamas oslagbar.
En bra måndag. Nu är det jag och min bok.

Nästa gång ska jag skriva lite om min nya egna domän : ) och om framtiden.

20140127-194637.jpg

Bananer och 2-årstrots

Lillsorken förvandlas stundtals till ett litet argt bi som absolut INTE ska klä på sig och gå till förskolan. INTE bada eller duscha och INTE gå och lägga sig. Kvällens nattningstrots är ärligt talat mer som en show. Idag skulle det lekas tittut, kläs på drakdräkt, säga “dutt” tusen gånger (för att han vet precis hur sött vi tycker att det låter : )), ja helt enkelt visa upp alla sina konster. Och dom börjar ju bli några stycken nu… Till slut lyckades vi finta av honom drakdräkten, få på nattblöjan och pyjamasen och säga god natt. Att det inte skreks högljutt då känns väldigt lyckat. Likaså att barnet somnade före klockan åtta! Det har inte hänt på veckor… 

Vi firar med kvällsfika med rykande färsk banankaka : ) Jag har ett stort gäng bruna rackare att ta hand om i veckan. 
Idag blev det banankaka med kardemumma. I veckan ska det även bli bananmuffins och banankaka med vit choklad. Sen lär jag få frysa in hela rasket för att inte få bananchock. 
Eko-nörd som jag är så kändes det av någon anledning bättre att baka dom icke ekologiska bananerna som jag fick förra veckan, än att äta dem som de är. 
Det skulle kännas så otacksamt att bara slänga dem. 
Hur tänker du kring ekologiskt och Krav-märkt? Jag har alltid tyckt att det är viktigt, men ändå så oändligt mycket mer nu sen Henry kom till världen. 
Hoppas att veckan börjar bra och gott även för dig ❤️ 

Pulka!

Igår blev det pulkapremiär ute i snön hos min systers familj : ) 

Mathias sprang sig dyngsvettig, Henry räknade bestämt till tre och krävde bra med fart och jag fotade och skrattade. 
Henrys lillkusin satte sig finfint på snow racern och åkte glatt han med. 
Middagen smakade sen godare än någonsin och vi kom hem mätta, trötta och glada. En perfekt lördag! 
Snart ska jag lägga mig till rätta i soffan och se en film. Ensam hemma och jag har lovat mig själv att inte göra ett endaste dugg på några timmar. 
En nyttig övning för en småbarnsförälder : ) 

Urladdning, snart omladdning

Proverna har inte lämnat Kina än. Suck. Och när de väl når svensk mark så följer veckor av analys. Det betyder alltså det vi redan visste – mer väntan. 
Järninlagrigen har ökat en del, men vi är fortfarande en bit ifrån att behöva lära oss att sätta nål och medicinera hemma. 
Desto härligare är det att vår skatt växer exemplariskt trots anemi och transfusionsterapi och har en inlärningskurva som än så länge är helt normal : ) 

På hemvägen mötte vi inte mindre än sex ambulanser på utryckning och två hus bort hemma på vår gata stod en bil som tog oss direkt tillbaka till januari för ett år sen. Poliserna åkte runt och försökte samla ledtrådar rörande ett inbrott på granngatan… Det här var strax före klockan tre och fortfarande ljust. Vi konstaterade bara att stackars människor att behöva komma hem till sitt genomsökta hem. 

What a day…
Nu blir det en kväll att känna urladdningen. Imorgon är en ny dag. 



Då var dagen här

Jag har inga nyårslöften, jag har inte rivit igång 2014 med tusen projekt och överdriven energi. 

Nej. Jag låter januari ha sin gång, jobbar på och smider planer lugnt och tyst. 
Det beror på att den 9/1 är ett av årets viktigaste datum, kanske. 
För idag åker vi till Huddinge Sjukhus, mamma, pappa, barn. Vi ska träffa doktor S. Och kanske finns det provsvar på Henrys dna. 
Hur känns det? Mest som en vanlig sjukhusdag, dvs vardag. Tanken på att få svar, eller ledtrådar, går inte att tänka. Precis så är det faktiskt, tanken går inte ens att tänka. Mitt huvud har satt upp en fet stop-skylt och låst dörren. Det är ju ingen idé att spekulera. Ingen idé att slösa energi på att oroa sig. 
En sak vet jag och det är att vi klarar alla besked, vi tar oss igenom allt. DEN vetskapen ger mig ro. 
❤️