Vabruari är här

När hostan eskalerar och övergår i feber och kräkningar så finns det bara en väg att gå. Hos oss heter den saft, Digestivekex, favoritbyxan, favorittröjan, film och en massa kärlek.
Smilla är familjens beskyddare, hon håller sig alltid extra nära när någon mår dåligt. Med jämna mellanrum sneglar hon på Henry som för att titta till honom ❤️ duktiga fina kisse.
Årets första vab-dag (sjukhusdag är visserligen vab på pappret, men känslomässigt något annat) kommer med andra ord imorgon, februari och allt.
Vi klarade en hel frisk månad på dagis efter jul : ) det får vi vara glada för.

20140209-134308.jpg

GLADA nyheter!

20140206-072918.jpg

Jag var nära att fälla en tår på tåget när jag hörde det här! Fler ger blod!!
Kan vi inte bli ännu fler 2014? Vi räddar ju våra, våra barns, våra kärlekars, våra vänners, familjers liv. Med cancern som blir vanligare och vanligare så kan jag bara ana att fler kommer att behöva transfusioner någon gång i sitt liv.
Det är så viktigt och tar så lite tid.
Låt 2014 bli året då vi ägnar 15min var tredje månad åt att ge en annan människa liv.

❤️

v. 15

Tvillingarna är nu ca 10cm långa och jag anar att mitt midjemått har ökat med bra mycket mer än så : )
Det är fortfarande så galet allting. Jag menar, vad är oddsen att få tvillingar utan inblandning av medfödda gener eller IVF? Varje gång jag säger “dom” så hajar jag själv till litegrann : ) men samtidigt så börjar det kännas så häftigt. Två små människor ska få ha världens bästa Henry som storebror!

Idag firar jag 14 fullgångna veckor med skatterna såhär:

20140205-203248.jpg

Nattinatt!

Baksmällan

20140204-185704.jpg
Gårdagen på Huddinge gick bra. Lillen hade 84 i hb så det var hög tid att fylla på med nya röda blodkroppar. Däremot har han klarat den här perioden bättre än på väldigt länge : ) så pigg hela förra veckan och under helgen. Då blir man glad.
Men inga nyheter från Kina.

Och sen kom natten. Natten då ingen förutom Henry sov. Vad jag inte visste var att M låg inne hos Henry och hade jätteont i sitt öga. Jag låg i vår säng och var mest skitirriterad på att jag inte kom till ro och somnade.

Så landar vi här hemma igen på eftermiddagen. Jag trött efter en kul men hektisk dag, M helt slut efter två stora möten och en eftermiddag på ögonakuten. Och så tvååringen… Han som blev helt till sig av ilska för att jag satte på hans sko på rätt fot när vi skulle gå hem från dagis. Han som blev ännu argare i högersvängen på väg hemåt. Högersväng nummer två ska vi inte ens prata om…

Så vad gör man? När orken och tålamodet närmar sig oroväckande låga nivåer så finns det bara en väg att gå: PANNKAKOR.
Pannkakor med mormors hemlagade jordgubbssylt och vips så har man en strålande glad unge med energi att leka. Idag blev det en smet med råg -och vetemjöl och fem ekologiska ägg istället för tre.
Föräldrarna då? Indiskt. Lite prat. Konstaterandet att vi lär däcka innan klockan slår nio ikväll. Ögat kommer att läka med lite tid och en himla massa ögondroppar.
Den här dagen är inte ens i närheten av en av våra sämsta, men vi är nog båda rätt lättade över att snart få gå och lägga oss : )

Favoriten!

20140202-180736.jpg
Dom skulle bädda sängen, pappan och pojken alltså. Dom landade däremot under underlakanet båda två och Henry tjuter av skratt : ) Koja är det bästa som finns!
Att en sjukhusdag väntar imorgon märks inte alls. Vi har lekt och stojat hela dagen. Täbykatten var förmiddagens stora hit : )
Det kan vara en av dom bästa “mellan transfusioner-tid” som vi har haft. Glad och pigg i 24 dagar : )
Det ska bli spännande att se hur hans hb ligger imorgon.
Och om det har kommit några nyheter från det stora Kina… Men nu. Koja!