babyshop.se !

Glömde ju! babyshop.se har 25% rabatt på hela sitt sortiment HELA DAGEN idag! Ange koden BDAY8 och shoppa loss till era sötnosar, det är ju lillördag och valborg och helt klart en dag att fira livet.
 
Jag drömmer om babygym, åkpåsar och inte minst kläder från Mini Rodini : )) tänk er tvillingkillarna i något av det här hihi. Åh va jag börjar längta efter att få bebisgosa gånger två : )

20140430-100145.jpg

Dagen efter : )

Ojojoj…. sovit sådär märkligt tungt med en huvudvärk som sitter som en hjälm runt hela huvudet. Den är bedövande även nu. Jag vaknade av Henry som ropade “hejdå hejdå glassbilen!! hejdåhejdåhejdå… glass BILEN!!” : ) det går liksom inte att vakna på dåligt humör med honom haha. Nu är han på dagis och Mathias på jobbet. Det är bara jag och katterna hemma. Inga byggare. Tystnaden är underbar! Jag unnade mig två tidningar när jag ändå var och köpte mjölk och nu har jag bänkat mig i soffan med kuddar, filt och en liten kopp med varmt gott kaffe.

Det finns lite att tänka på idag. Min graviditet tog sig en liten ny vändning när Henrys läkare berättade att han inte har fått igenom ett godkännande för att samla navelsträngsblod på tvillingarna. Det sitter människor i beslutsfattarpositioner som tycker att man inte kan motivera det rent etiskt, eftersom vi inte vet säkert ifall Henry kommer att behöva en transplantation. Man vill inte göra någonting med tvillingarna om man inte måste och det är väl bra. Men vi blev rätt överraskade för vi har alltid tänkt att stamcellerna kan komma till nytta för forskning om de nu inte skulle behövas för Henrys räkning. Hur som helst, det viktigaste av allt är att Henrys läkare föredrar att ta benmärg från ett äldre barn (från två år) när man hamnar i ett transplantationsläge. Så vi tullar inte på Henry säkerhet om man inte tar stamceller från bebisarna. Det här betyder att jag inte längre är bunden att föda på KS Huddinge. Jag har varit inställd på det så länge nu så jag blev lite förvånad : ) Men det är ju toppen att få möjligheten att vara lite närmre hemma när det är dags. Danderyd är vårt närmsta sjukhus, men där kan jag inte alls se mig vara. Nej, jag kommer att höra av mig till min barnmorska och ändra mitt val till KS Solna. Jag vet att jag har blivit en riktig snobb när det gäller vård, det är en av bieffekterna av att leva nära sjukvården under lång tid. Jag är inte det minsta intresserad av lull-lull och mysiga miljöer utan jag vill veta att jag och mina barn har tillgång till den bästa vården om något händer. Det är det enda som betyder något. Mysigt ska vi ju ha det hemma sen : )

Kram och tack för alla fina tankar och ord och hejarop igår!! Ha en riktigt härlig valborg!

En extraordinär dag

Dagens hb, 76. Febern gjorde helt klart sitt för att sänka det mer än vanligt. Men Henry körde på med lek och bus ända till blodet var redo i pumpen och det blev dags att ta det lite lugnare. Vi får inte lämna avdelningen under tiden blodet går in. Så vi klämde ihop oss i sjukhussängen alla tre och somnade gott efter lite lunch i magen. Sen kom doktor S och han hade nyheter.

Det finns en gen som möjligtvis kan vara fel, antingen på grund av arv från mig och Mathias eller på grund av en spontanmutation. Den genen är orsaken till en av dom vanligaste blodsjukdomarna i Sverige och om det är den så kan man operera bort mjälten för att på så sätt få hela systemet att fungera igen. Tanken är svindlande. MEN ingen forskning har ju gjorts på någon som Henry, som fick transfusioner redan som foster. Och vanligtvis, när den här genen är trasig och man har den där “vanliga” blodsjukdomen, så har man höga nivåer av retikulocyter och det har Henry aldrig haft. Det skulle å ena sidan kunna bero på att han “alltid” har fått transfusioner och att hans benmärg därför aldrig har behövt arbeta för att tillverka röda blodkroppar. Eller så är det anledningen till att fortsätta att tro att det är något annat. Så vad händer nu? Jo. Alla prover är hemma i Sverige (bra), nu sitter det ett gäng experter och läser på, forskar och letar (bra). Henrys läkare ser till att benmärgsproverna som tagits analyseras igen (bra), man kommer även att titta på den här genen i blodprover som jag och Mathias har lämnat (bra). Det finns en motivation igen, det syns i läkarens ögon. Han är försiktigt optimistiskt (känns helt realistiskt och bra). Visar det sig att den här linjen inte är den rätta så finns proverna här och dom kan leta vidare.

Det känns som att något väldigt viktigt landade inne i mig idag. Ett hopp och en förväntan som jag inte har känt på flera år. Möjligheten att slippa en transplantation. Men framför allt möjligheten att få ett svar. Den möjligheten finns nu.

Ingen kan säga vart det slutar, men nu är vi äntligen på väg framåt. Vi som har stått still så länge känner äntligen att vi rör oss igen.Det är ovant : )

Det kommer nog att dröja till efter sommaren innan vi får höra mer. Till dess vet vi att det sitter människor och jobbar hårt för Henrys skull, som rings och mailas efter arbetstid bara för att intresset igen har ökat. För att det finns en chans att lösa det här mysteriet. Det känns inte omöjligt längre. Det är nog den största förändringen. Det har snart gått tre år… Vi behövde det här.

Imorgon

Läkarsamtal imorgon alltså. Om några timmar är dagen här. Dagen då det finns två möjliga vägar att gå. Den dit ett besked om ett fel i en gen går, eller den väg vi får ta om det vi inte får något besked. Imorgon existerar inte bra eller dåligt. Det finns inget bra besked att få. Vi är framme vid en dag då det bara handlar om att få information om att något har hittats, eller inte.

Det är svårt att somna ikväll. Vi gör allt för att inte släcka lampan, väntar rätt angeläget på att Henry ska vakna till så att en av oss får gå in till honom och lugnet som det ger att ligga nära sitt sovande barn. Nu? Nej, det var bara lite drömsuckande.
Vi har pratat om allt annat som är viktigt just nu, men inte så mycket om morgondagen. Det finns inte mycket att säga. Nu vaknar lillsnuttet, Mathias pussar mig godnatt och tassar in till vår skatt. Vetskapen om hur gott dom sover tillsammans ger mig ro.

Jag vet några där ute som har haft eller har liknande kvällar som den här då och då. Jag är lika medveten om hur många fler det är som aldrig kommer att ha en aning. Då känner jag mig ensam. För hur många otroliga vänner vi än har så är den här striden vår egen. Inga andra kan ta vår plats. Det är bara jag, Mathias och Henry som verkligen vet vad det är vi är med om.

Imorgon bitti packar vi matlådor och frukt, leksaker och böcker. Klär på oss, äter frukost och sätter oss i bilen vid sju. Påminner oss själva att sätta på Emla-plåster på Henrys port-a-cath innan vi åker. Känner en extra gång efter iPaden i väskan. Sen åker vi. Hjärnan går in på sjukhusmode. Fokus.

Och där utanför bilfönstret, som sen byts ut till ett sjukhusfönster, så kommer det för dom allra flesta bara att vara en helt vanlig tisdag.

Måndag morgon

20140428-104935.jpg

Det var en väldigt väldigt blek liten Henry som vaknade imorse. Några dagars feber tillsammans med ett snabbt sjunkande blodvärde är ingen höjdare för den lilla kroppen. Blodvärdet sjunker snabbare dagarna innan det är dags för transfusion, jag kan inte förklara på ett bra sätt varför det är så, men så verkar det vara för dom flesta barn som lever med anemi. Att lillsorken dessutom gjorde klar att han ville åka pappas bil till hissknappen och ANNA!! känns i hjärtat. Imorgon. Imorgon åker vi till hissknappen och trycker på våning sju och får plåster på “magen” och fingret. Lilla hjärtat. Men det var på gott humör som vi kom till dagis, med havrepannkakor fyllda med keso och äppelmos och en bit sockerkaka i ryggsäcken. Jag tror ju att det är bra för honom att komma till sina kompisar och fröknar även om han är tröttare än vanligt, men det är väldigt skönt att kunna vara flexibel och hämta lite tidigare en sån här dag.

Jag kom hem och tog in fredagens stora posthög från brevlådan, kokade kaffe och landade i soffan. Och här sitter jag än… : ) Min kropp kräver vila, så det är bara att lyssna och göra som den begär. Jenny Klefbom förgyller ju måndagsmornar i Nyhetsmorgon så jag har passat på att lyssna på henne. Att vi föräldrar ska leva på ett sätt så att vi alltid kan vara ärliga mot våra barn var dagens visdomsord. Tänk att få spendera en dag med henne! Jag skulle bli överlycklig : ) Det är ett mattema över den här måndagen. Jenny Klefbom svarade på frågor om barn och ätstörningar, Naturskyddsverket varnar för rester av bekämpningsmedel i frukt och grönsaker och jag läste en jättefin artikel om Sébastien Boudet i tidningen MatHem. Det är så självklart att vi ska äta så bra mat som möjligt, ekologisk och så ren mat som möjligt. Jag älskar Naturskyddsföreningens app Grön Guide och är nu på nivån Miljöfighter : )) det är jag stolt över! I appen finns det massor av bra information och fakta, tips och idéer för hur vi kan göra små förändringar som gör stor skillnad för miljön och våra medmänniskor runt om i världen. Min största motivation till att aldrig sluta bry mig om det här viktiga ämnet är att jag tycker att jag själv och min familj är värda så bra mat och ett så kemikaliefritt hem som möjligt. När vi gör bra val så påverkar det både oss och dom som producerar det vi köper, det blir en extra bra affär helt enkelt.

Nu har det bestämt blivit dags för ett mellanmål : ) Tvillingarna och jag önskar er en bra start på veckan, kram!

Sprickfärdig

20140427-080443.jpg

Vecka 26 nu som sagt och idag sprack mitt ena par gravidtights längs sömmen på insidan av låret. För några veckor sen sprack mina svarta mammajeans som var mig trogna i drygt två månader. Jag anar en trend… Jag gör mitt bästa för att skratta åt det, men samtidigt blir det faktiskt bara svårare och svårare att klä mig så att jag känner mig fin. Magen tar stor plats nu jämfört med resten av kroppen och kjol eller klänning är det enda som sitter bekvämt. Men att hitta strumpbyxor som sitter bra (som sitter uppe!) är omöjligt, i alla fall hos kedjorna. Är det bara jag som har det problemet? Mina halkar liksom ner och lägger sig som en korv nedanför magen och så har man häng ned till knävecken… sjukt obekvämt och långt ifrån snyggt. Jaja : ) Tur att värmen kommer så att man kan gå med bara ben! Nu har jag dessutom klickat hem några plagg från babyshop.se i storleken större, bland annat den här kjolen från Mamalicious. Jag gillar speciellt att man slipper den där evigt höga midjan som gör det varmt och instängt. Nu kanske man tänker att det inte spelar så stor roll vad man har på sig när man ändå mest bara är hemma om dagarna. Men då kan jag berätta att efter att ha gått och känt mig som en rädd och uppsvälld val när jag väntade Henry, så bestämde jag för att lova mig själv att få känna mig fin och hel nästa gång. Jag tycker helt enkelt att jag är värd att känna mig lite extra fin den här gången : ) trots att kläderna spricker… Och hörrni förresten, babyshop.se har en härlig deal just nu där man får 200kr rabatt om man handlar för över 800kr. Bara att knappa in HAPPY8 och vara glad : )

Vecka 26

Herregud, tiden går så snabbt!

I vecka 26 räknar mina appar med att varje barn ska vara ca 23 cm långt mellan huvud och stjärt. Väga ca 810 gram i början på veckan och ca 930 gram vid veckans slut. Nu utvecklas lungorna för fullt och barnen övar sig på att andas genom att fylla lungorna med fostervatten, in och ut. Ögonen är nu färdigbildade. Än gör det inte ont när grabbarna kör boxningspass där inne : ) Snart börjar nog mina pojkar att växa lite långsammare också. Deras utrymme krymper ju för varje dag som som växer.

Jag blir lätt andfådd och får lätt sammandragningar. Inga nyheter där. Det värsta suget efter citroner har lagt sig, även om jag fortfarande älskar det syrliga. Jag har klarat mig från andra cravings. Det känns väldigt skönt. Vikten ökar sakta men säkert, men inte i samma rasande takt som med Henry. Skönt!
Jag smörjer fortfarande magen med min favoritolja två gånger varje dag och håller tummarna att min hud ska klara av många veckor till av tvillingbus. Med Henry samlade jag på mig så enormt mycket vätska, redan runt vecka 23-24, men det har jag sluppit den här gången. Jag kan till exempel fortfarande ha på mig min förlovningsring : ) och fötterna ser inte ut som sprickfärdiga kasslerbitar. Det kommer säkert haha…
Jag är nu förresten bara fyra veckor från mitt första delmål : ) vecka 30 närmar sig med stormsteg.
Tanken på att ha tvillingarna i famnen är totalt overklig. Att det ska vara så svårt att föreställa sig! Det sköna är att jag inte alls känner mig stressad inför det här stora uppdraget, mer förväntansfull och nyfiken. Jag är inte heller orolig för hur Henry kommer att ta förändringen. Vissa dagar kommer alldeles säkert att vara jättekämpiga och andra helt underbara. Dom flesta dagarna kommer att vara en mix av båda. Som vanligt alltså.

20140425-173035.jpg Dagens mage, lite större på höger sida, men annars rund och rätt härlig om du frågar mig ; )

Små Fina Ting

20140425-151704.jpg
När Henry och jag vaknade efter vår tre timmar långa siesta så låg det ett härligt paket utanför dörren : )
I det ligger födelsedagspresenter till min bästis och Henrys dagiskompis (och en liiiiten men naggande god sak till mig själv). Då fanns det en guldkant även på den här krassliga dagen : ) Älskar att jag bor granne med Små fina ting!

Smoothiemys

20140425-071726.jpg

20140425-071736.jpg

20140425-071753.jpg

20140425-071811.jpg

20140425-071841.jpg
Jag lyckades fånga gårdagens mys, pausen från att ha en trötter liggandes i soffan eller i sängen. Hemligheten var att göra en favoritsmoothie.

Henry & Nadjas chokladmums:
Två ekologiska bananer
Ett par skopor vaniljglass
Ett par deciliter ekologisk mjölk
Pudra på Krav-märkt kakao och mixa. Mums för både mamman och barnet : )

Vanligtvis så tar jag frysta bananbitar och skippar glassen, men igår var det läge för lite extra gottis.
Nu sitter vi i soffan, lillen med feber och jag med huvudvärken från helvetet.

Hejhej från oss : ) njut av din fredag