Insikt

Jag bär på två till synes friska barn. Två friska barn. Lika oplanerade båda två. Pigga och friska. I 31,5 vecka har dom huserat inne i min mage, vuxit och utvecklats.

Jag har fått höra att jag borde njuta mer av den här graviditeten. Vissa rätt syrliga kommentarer hur glad jag borde vara. Kanske sticker det i ögonen på somliga när man inte är rakt igenom tacksam över att det växer liv i ens mage. Att inte veta huruvida man ska behålla livet där inne eller inte. Att sen få reda på att det är två liv och inte ett. Alla tankar som far igenom huvudet när rädslan att behöva återuppleva all smärta och sorg, glädje och lycka som den första graviditeten innebar.

Jag har återupplevt i stort sett allt som vi gick igenom när jag väntade Henry. Det har gjort så ont och jag har gråtit så mycket. Men jag förstår nu att det bara är sorgen som kom tillbaka. Ju friskare tvillingarna har visat sig vara, desto större har ju kontrasten blivit graviditeterna. Desto tydligare har det blivit hur det kan vara. Sorgen över att Henry inte kunde få vara frisk kommer alltid att finnas i mig. Men att få bära två friska barn såhär länge har tagit mig långt. Det har hjälpt mig att bearbeta mycket som hände förra gången. Jag ser det nu. Nu när jag sen en knapp vecka tillbaka märker att jag innerligt litar på att allt är bra så började jag njuta. Jag har behövt gråta, jag har behövt tänka tillbaka och ta min tid att låta det hela kännas igen. Tack vare det har jag nu tagit ett stort steg till att börja njuta och våga känna på allt det som är så bra.

Snart är det tre år sen som allt med vår skatt började, snart två år sen jag skrev det här blogginlägget. Mitt allra första. Jag har lärt mig mycket på tre år. Därför visste jag att jag skulle vara tvungen att ge mig själv tid och ro att knyta an till dom nya två liven i min mage. Att inte stressa fram några tidiga känslor gör att allt känns så mycket bättre nu. Sorgen äger mig inte. Jag tror att det är för att jag har låtit den ta tid. Att den får finnas där, ta över ibland och inte kännas alls ibland.

Just nu är jag glad, glad ända in i märgen. Det finns fantastiska människor och jobbar på Henrys dna, snart är vi fem tvåbenta i familjen och just nu mår vi bra. Jag känner på liven där i min mage och tänker att det är rätt fantastiskt att det verkar som att Henry ska bli storebror till två friska pojkar. Tänker att dom här barnen må vara små och Henry är bara 2 år och 6 månader, men redan har dom alla tre lärt mig så mycket.

Sorgen må ha varit stor, och kommer säkert att vara det fortfarande ibland. Men glädjen är så mycket större. Så otroligt mycket större.

20140603-204725-74845420.jpglet there be light

Kakbak!

20140602-101106.jpg

Japp, här har ni mig med näven i bakbunken : ) Jag fick ett infall redan igår när jag nattade Henry – Baka kakor! Fylla frysen med fika och packa den eviga bb-väskan. Idag är dagen då det blir av, eller nja nästan i alla fall. Det här är dagen då jag i alla fall orkar baka havrekakor och kolakakor och lägga fram små kläder och gosisar : ) Helt klar blir jag såklart inte, men det gör ingenting. Än finns det tid.
Nu svalnar kakorna och jag unnar mig en stunds vilopaus så att bebisarna får vakna till och sparka en stund. Lyssnar på Barnvagnspromenader i iTunes och tänker, som alltid, på hur otroligt kloka råd man får av Louise Hallin. Idag är det en väldigt härlig dag att gå hemma och vänta på våra små sötnosar. Det känns coolare än någonsin att det faktiskt är två små liv inne i min mage ❤️

Hur gör du för att sätta guldkant på den här dagen?

Kvällsmål

20140601-215511.jpg

Hemkomna från en finfin långhelg på landet har vi nu landat i soffan med Gavin Mikhails Skinny Love i högtalarna ❤️
Lillsorken sover gott efter sushi och ostmacka. Jag blev hungrig efter nattningen och gjorde i ordning en skål med yoghurt, valnötter och raw agawesirap med chokladsmak : ) godare än godis och ekologiskt till 100%, mums!
Medan tvillingarna kör gympass i magen så pratar vi om bygget. Tänk att två månader har gått. Två månader utan tvättmaskin! Efter härvan här för någon vecka sen så har det flutit på bra och nu börjar vi se slutet : ) Och trots allt så känns det ändå som att det har gått över förväntan. Nu ska det bli så himla härligt att få se resultatet.