Om det som räddade dagen

Ja, det är mycket skriverier om trebarnslivet just nu jag vet. På onsdag nästa vecka ska hela familjen till sjukhuset för läkarbesök, provtagning och Henrys nästa transfusion, så då kommer jag ha lite annat att skriva om.

Natten till idag var faktiskt en av dom bättre, men man ska aldrig ropa hej för sen kom morgonen och förmiddagen och magproblemen… Ingen bebis sov, det var skrik och så mycket pruttar att det luktade fis i hela vardagsrummet. Henry kollade på rally och var nöjd medan Mathias och jag kände oss mer och mer hjälplösa. Till slut började jag googla och hittade Windi och började fundera på att prova Minifom. Jag fastnade för Windi eftersom det inte är ett läkemedel utan en pysventil som hjälper till att få ut gaser mekaniskt. Att hålla på med olika mediciner och droppar och saker är inte riktigt min melodi. Om det inte är nödvändigt såklart. Sempers magdroppar hjälpte ju inte ett dugg, båda blev ju snarare bättre när vi slutade med dem igen. Men idag blev vi till slut desperata så vi åkte och köpte Windi och Minifom. Jag som skulle vara själv hemma med minisarna på eftermiddagen kände mig trött och ledsen. Men så skrev jag ut en fråga på facebook och fick napp : ) så en fin vän kom över i två timmar och vet ni vad hon gjorde? Hon tog bebisarna och jag la mig i sängen och sov. I två och en halv timme!! Mathias och Henry kom hem med vår nya stora familjebil till två sovande bebisar, så Johanna fortsatte sin lördag och jag fortsatte att sova. Guld!

Innan Johanna kom över så hade Mathias kört Windi på båda, följt av varsin sked Minifom innan maten. En vinnande kombination visade det sig.

Nu sover faktiskt båda bebisarna samtidigt och Mathias nattar Henry. Jag sitter här med ansiktsmask och lugn i själen. Än en gång så innerligt tacksam över alla våra fina vänner och familj. Jag vet ärligt talat inte vad vi hade gjort om vi inte hade haft er.

Imorgon är Fred och Lorenz sju veckor. Det har varit sju av dom absolut tuffaste veckorna i mitt liv.

Men dom är så söta när dom sover : ) 

IMG_9053.JPG

IMG_9051.JPG

Nattskift

Här sitter jag. På golvet i vardagsrummet med datorn framför mig och två nöjda bebisar som ligger och har det bra i babygymmet. Lorenz sover snart och Fred är förhoppningsvis inte jättelångt ifrån John Blund han heller. I mobilen pratar Louise Hallin i Barnvagnspromenaderpodden. Bättre sätt att få bebisarna lugna finns inte och jag håller med, hon har en väldigt trygg röst : )

Klockan är 04.31 och jag har på en dryg timme matat och rapat bebisar, bytt blöjor och kräkiga kläder, diskat flaskor, kokat vatten, förberett ersättning inför nästa matning. Tacksam över att ingen liten bebis gallskriker. Och ganska pigg. Jag somnade ifrån våra vänner… det var inte alls meningen, jag var bara tvungen att lägga mig på sängen en stund vid tio igår kväll. Jag borde ju ha anat att jag skulle däcka : ) våra fina vänner kom och intog köket och gjorde en supergod pizza och bjöd på ett gäng roliga bilhistorier. Att dom stannade kvar och tog hand om Fred och Lorenz så att jag kunde fortsätta sova medan Mathias nattade Henry är helt otroligt. Så himla snällt! Dom har två väldigt tålmodiga barn som satt lugnt och väntade tills Mathias var klar.

Fredagen passerade i sällskap med min Jenny som kom med lunch och en lugn famn medan Mathias åkte och köpte en bil där vi får plats allihop. Bebisarna har varit ganska oroliga, men ändå helt okej. Det är jag som har varit på tok för trött. Men ändå, ibland är det faktiskt inte sömn man behöver. Ibland är det att få sitta ner och prata med sina vänner. Tanka energi av dom som bryr sig så mycket om mig och oss.

Nu sover båda guldklimparna i babygymmet : ) dags för mig att släppa tankarna på att föräldraledighet borde vara pensionsgrundande och bära över de små till spjälsängen, se om jag kanske hinner sussa en stund innan nästa matrace tar vid. Wish me luck…!

 

 

 

Tacksam

IMG_9041.JPG Såhär ser jag ut 6 veckor efter förlossningen. Jag är ca 23kg lättare, nu 9kg från min vanliga vikt. Idag var det dags för efterkontroll hos min barnmorska. Vi packade in tvillingarna och oss själva i vår lilla bil och åkte in till stan (Stockholm).
Min kropp har återhämtat sig så pass att det inte märks att jag någonsin har varit gravid. Trots en lång och tung tvillinggraviditet, en förlossning som slutade med sugklocka på båda små så har delar av min kropp inom loppet av några veckor återgått till sin ursprungliga form. Det är otroligt!
Jag säger tack till min tåliga kropp. Jag är så tacksam för allt min kropp har orkat med dom senaste åren. Att jag har några kilon kvar runt mage och lår känns som en petitess. Det viktiga just nu är just orken.
Positiva besked hjälper : )
En annan sak som hjälper är vetskapen om att min finfina vän Jenny kommer hit imorgon på dagen och att en alldeles speciell familj kommer och fredagsmyser imorgon kväll.

Och just nu – alla barnen sover. Mathias och jag har bäddat ner oss i soffan och lyssnar på Sommar i P1. Gång på gång tappar jag fokus på sommarpratarna och tänker på hur otroligt häftig kroppen är. Aldrig hade jag vågat tro att jag skulle återhämta mig såhär bra.

Morgonstund

IMG_9008.JPG Just nu håller jag koll på två nöjda killar i babygymmet. Piggare än på länge efter att ha fått sova från kl 22 till 03 utan avbrott. En powernap vid halv fem satt också fint och vilken enorm skillnad det är att rå om dom små när man har fått sova!
Den senaste veckan har varit hemsk. I stort sett helt vakna nätter som körde ner mig i grunden. Jag började tvivla på om jag ens tyckte om bebisarna litegrann, orken tog helt slut och jag kände mig deprimerad.
Vi hade ett jättebra och långt samtal med vår BVC sköterska igår morse och sen var det som om tvillingarna hade lyssnat : ) vi kom hem och gav dem mat och sen sov dom en av sina längsta lurar hittills. Det bästa var att jag la mig under täcket direkt och somnade jag med. Sen kom mina föräldrar och då la sig Mathias också och hann sova en bra stund.
Allt handlar om sömn! När jag vaknade från den långa luren igår på dagen så var jag glad igen. Bebisarna såg söta och gosiga ut och min matlust var tillbaka.
På tok för lite sömn under en lång period i kombination med allt annat i vårt liv går helt enkelt inte. Men att dela upp natten så att jag sover första halvan och Mathias den andra känns däremot som ett vinnande koncept : ) Vi får väl göra en utvärdering om några dagar, men just nu känns livet hanterbart igen. Inget är viktigare än sömn i småbarnslivet.

Nu ska jag koka en kopp amningste innan småkottarna vill ha mat.

Kram!

PS. Vi köpte ett Tummen babygym från Rätt Start för 150kr på Blocket i veckan – vilken hit! Fred och Lorenz ger det fem nappar av fem möjliga.

Bäst i veckan : )

IMG_8928.JPG Var när min syster med familj kom över för lek, bus, prat och mat. När kusin Theo är i närheten kan man räkna med skoj : ) och även om vi är så trötta så märker vi ju hur mycket vi behöver sällskap. Att få prata om ditten och datten, se Lorenz sova i farbror Fredriks famn, ha syster yster i närheten.. Då är det bra härligt.

IMG_8923.JPG Eller när mormor och morfar kommer över! Då står det bad på schemat, Henry, pappan och morfar är den givna trion i vattenbrynet. Sen var det rulla ner för slänten som gällde och alla skulle titta på. Förutom pappan som också skulle rulla. När dom sen tog med sig alla barnen på promenad så att jag och Mathias fick sova en timme… Ja, då njöt vi : )

IMG_8938.JPG Just nu sover dom små i sin vagn, jag tittar ut över havet och hör Henry och Mathias leka i vattnet : )

IMG_8939.JPG Det har varit ännu en omtumlande vecka, men långsamt börjar vi nog hitta vår vardag.

Ha en riktigt fin fredag!

Att orka

Jag tänkte bara beskriva natten. Med risk för att låta sjukt negativ så är min tanke faktiskt bara att beskriva hur det kan vara en natt med tvillingar och en tvååring.

Alla fina barnen sov som sagt gott när klockan var tio igår kväll. Mathias la sig hos Henry i stora sängen och jag la mig inne hos bebisarna för att hinna sova lite. Och mellan halv elva och midnatt så sov jag mycket riktigt. Sen vaknade Fred som sagt. Matade på honom med en flaska ersättning och han däckade direkt när han var klar. Lorenz vaknade sen och somnade inte om förrän halv fyra. Jag hann ge Fred mer mat två gånger under tiden och somna om honom. Lorre ville helt enkelt inte sova. När jag sen lyckades somna vid 04 så var jag ändå vid rätt gott mod och tänkte att det var så skönt att ingen bebis hade skrikit. För även om Lorenz var vaken så var han inte arg eller ledsen. Sover en timme och sen vaknar Lorenz IGEN. Då kom den där förbjudna tanken – dumma unge… Jag matade honom varav Fred började knorra och då gick jag upp ur sängen, stängde dörren till sovrummet och gick och väckte Mathias. För när man börjar tappa tålamodet eller orken så är det lika bra att inse faktum och bytas av.

Jag la mig hos Henry istället. Sängen var varm och gosig och jag njöt av att ligga nära min stora kille. Strunt samma att min sovtröja var klibbig av både bröstmjölk och ersättning, nu skulle jag få sova ett par timmar.

Efter en stund vaknar jag av att min ena arm och hand är varm och fuktig. Mycket riktigt, sängen nedkissad, hela Henrys tröja var blöt och blöjan hade ju såklart gjort sitt. Upp igen. In till lilla sovrummet för att hämta ny blöja, bort med sängkläderna och hoppas hoppas hoppas att Henry kan somna om….!! Nej. Istället hade jag duplobilar körandes i ansiktet, liggandes i sängen, trött som få med en tröja som nu även luktade gammalt kiss. För trött för att göra något åt saken. Tills Henry vid halv åtta gled ner från sängen och sa att han ville ha välling. Japp, bara att gå upp.

Jävla skitnatt. Och ändå är jag glad att dom små inte verkar ha ont i magen längre. Mjölkfritt och d-droppefritt verkar faktiskt fungera. Och det var rätt intressant att se att Fred kunde sova fyra timmar i sträck på en flaska med 1dl ersättning. Så länge har ingen av dem sovit tidigare.

Sova får man som tvillingförälder helt enkelt göra i ett annat liv. Man får skaffa sig målbilder och strategier för att klara av påfrestningen, för händerna räcker inte till till två små. Man får ta en i taget och inte vara sentimental. Man måste vara praktisk för det är bara då man också kan njuta. Och inse att man helt enkelt gör så gott man kan. Glöm det där om att räcka till, för det gör man inte. Och det kan väl få vara okej.

Man måste vara extra snäll mot sig själv för annars orkar man inte.

PS. Instagram uppdateras oftare än bloggen just nu – lifeextraordinary ❤️

För vem behöver sova?

Klockan 22 sov alla tre barnen gott. Det var knappt så vi trodde att det var sant. Inga skrik för andra kvällen i rad (otroligt!!).
Klockan tolv vaknade Fred hungrig, han mumsade i sig en flaska ersättning och somnade om direkt. Jag menar, det hela tog inte ens tio minuter. Trötta jag tänkte att va skönt! Då knorrar Lorenz. Jag tänker att det var ju lika bra det. Gör en flaska till honom också och slurk så var den slut. Men sen hade han och jag olika planer. Två bajsblöjor och en klarvaken bebis var inte vad jag hade hoppats på… : ) nu är klockan närmre två och Lorenz börjar bli trött.
Ni anar vem som börjar vakna till liv för nästa mål mat, eller hur?

Imorgon blir det nog en extra kopp kaffe. Igen.

En månad!

IMG_8892.JPG
Jag kan knappt förstå att dom här två rackarna redan är en hel månad gamla. Som ni har förstått, inte minst på de glesa blogginläggen, så har det inte varit några problem att få tiden att gå om man säger så : )

Jag konstaterar att på en månad gick det från att kännas väldigt enkelt där på BB den första veckan, till att omställningen sen blev total och koliken kom in i vårt hem. På båda två.
Gårkvällen var den första utan skrik och natten till idag var den bästa hittills. Hallelulja. Och det SKA ju bli bättre med tiden : ) anknytningen tar lite tid men blir också starkare med tiden. Jag ska skriva mer om den senare.

På en månad har Henry hunnit få två blodtransfusioner, tvillingarna har ökat rekordsnabbt i vikt och jag har tappat drygt två tredjedelar av graviditetskilona bara genom att sitta på häcken och amma. Jag har gråtit av utmattning, varit beredd att reklammera bebisarna efter timmar av skrik.. vi har skrattat åt galenskapen och försöker fortfarande som bäst att hitta någon form av vardag.
Vi konstaterar att det bästa just nu är att bara hänga med, njuta när det går och härda ut när det är tufft.
Jag tackar än en gång min lyckliga stjärna för att vi har världens bästa familjer och vänner.

Den här månaden har gått snabbare än någonsin! Två små troll och en storebror som axlar sin nya roll med bravur : ) Det må vara skitjobbigt, men det är minst lika härligt.

Onsdagskram!

Från kaos till frid och tillbaka igen : )

Ja herregud säger jag bara. INGEN hade kunnat förbereda mig på tvillinglivet… : ) det är bara att hänga med.
Först kändes allt så lätt den där veckan på BB, sen kom vi hem och då började småttingarnas magar att krångla. Dom äter som hästar och vi anade att det var ersättningen som vi ger som tillägg som gjorde dem hårda i magen.
I lördags bröt jag ihop av trötthet. Hade då varit vaken hela nätter och dagar och skriken blev bara värre… Så i söndags åkte världens bästa farmor och ordnade med mjölkfri ersättning, Medelas Calmaflaskor och Sempers magdroppar. Jag började också att äta mat som är helt fri från mjölkprotein.

I måndags kom mina föräldrar och vi hade en helt underbar dag! Åh så bra vi mådde då allihop. Lugna bebisar och en superglad och pigg Henry : ) Sen blev det skrik och kaos och magont framåt kvällen igen. Tisdagen var kaos men igår! Igår var vi “bara” vår lilla familj hela dagen och vi hade det så bra. Nu märks det skillnad på riktigt. Bebisarna mår bra och då mår resten av familjen också bra : ) Hela familjen lyckades till och med sova middag igår!
Man tar inte något för givet längre utan alla stunder av vila eller lugn och skoj blir så himla betydelsefulla. Man måste plocka fram dom bilderna sen när kaoset bryter ut igen : )

Så ett hett tips är att sluta med mjölkprotein snarast om du märker att magen eller magarna börjar krångla, för om det funkar så är det som att få två nya nöjda barn. Det är utan tvekan värt besväret med min mjölkfria diet : )

Jag själv är trött och letar en bra consealer ; ) Men i övrigt har kroppen återhämtat sig från förlossningen och jag ammar efter bästa förmåga. Det känns fint att kunna amma dem så mycket det går och sen ge ersättning när det behövs, då är bebisarna nöjda och jag fri från stress.

Men jaa herrejösses… Vilken resa det här är. På söndag har dom varit hos oss i fyra veckor! Helt galet.

20140807-113639-41799279.jpg

20140807-113638-41798480.jpg

20140807-113640-41800024.jpg

20140807-113637-41797684.jpg
bloggen kommer att uppdateras när det finns lite tid över, men om du vill hänga med oss lite mer så följ med på lifeextraordinary på instagram : )