Lördagsbestyr, blodbegär och mammahjärtat

Här hemma bönar Henry om att få åka till hissknappen på sjukhuset och få blod. Han vill bli piggare. “Henry är yr. Henry är trött.” Allt enligt honom själv… mitt hjärta går sönder. Han är så blek. Vi får se hur morgondagen är, om vi måste åka in redan på måndag. Men då har inte medicinen hunnit komma, som vi ska börja ge honom i dropp här hemma, så då måste vi kanske åka dit en dag till nästa vecka för att sätta droppet och blanda medicinen. Vi ville göra det tillsammans med Henrys sköterska första gången. Två sjukhusdagar är en petitess i det stora sammanhanget, men med Mathias pressade jobbschema och min depression så känns alla omplaneringar och omställningar enorma. Men det är som med allt. Det är bara att vänta och se. Och göra. Tårarna får man låta rinna en liten stund inne på toa.

Fred och Lorenz har fått sina första två tänder den här veckan : ) samtidigt såklart. Det är superskoj att dom äntligen är uppe och jag längtar tills man kan se dom lite bättre. Själva tandsprickningen har varit hemsk. Mina dagar har börjat runt kl 01 den senaste veckan. Att tvinga sig till att vakna och trösta och mata och lugna när man har sömnmedicin i kroppen är inte helt lätt. Men det går. De små magarna har varit dåliga och näsorna snoriga. Nu är jag också förkyld, så som sagt – vi tar en dag i taget.

Hur som helst. Vi har ju lite svårt att sitta still och mitt i allt så fick jag en vision. Det bästa? Att jag lever med världens finaste handy man! Han bara fixar och fixar och det är helt underbart. Den superfina lampan som jag fick i födelsedagspresent av Mathias bror och flickvän har äntligen kommit upp och vi är så nöjda! Nu måste vi bara köpa den här också… Det kan låta så ytligt i förhållande till allt allvar. Men att få vila ögonen på vackra saker och känna ett lugn här hemma är värt så oändligt mycket. Mer än någonsin. Därför yrar vi runt här som två hustomtar bland alla barn och försöker att skapa en miljö där vi kan må så bra som möjligt. Men det bästa av allt är ändå att det är just lördag och att hela familjen har varit samlad hela dagen.

Nu hör jag Henry prata med Mathias om att mammas bröst är trasiga : ) haha. Måste nog gå dit och förklara ett och annat. Nattinatt!
 

(null)så liten han också var en gång ❤️ Henrysorkstork

Håret hjärta no poo!

Så får håret ett eget inlägg igen : ) Det går så bra att leva med no poo! Jag har underlättat aningens för mig själv genom att använda ett helt ekologiskt schampo ungefär var tredje vecka. Och så använder jag ekologisk olivolja och hårolja där emellan. Ibland tvättar jag med bara vatten och då masserar jag hårbotten ordentligt och sköljer med riktigt kallt vatten på slutet. Jag låter alltid håret självtorka och är noggrann med att inte pilla så mycket i det under tiden det torkar (proffstips från min fina frisörvän). Trots att jag tappar hår i massor nu efter graviditeten så mår det som finns kvar väldigt bra : ) inte alls som efter Henry då det kändes som om jag hade ett risigt fågelbo på huvudet. Jag rekommenderar verkligen att prova! Less är helt klart more när det gäller att få kroppen i balans. Så slutligen – om du också vill få ordning på ett ledset hår, satsa på få och riktigt bra ekologiska produkter. Då menar jag både att äta och använda på huden. Inget skit liksom.

IMG_0535

Provtagning check. Nu: eventuell magsjuka.

(null) Provtagningen gick bra. Nu har vi gått in i väntans tider. Lorenz däckade direkt när vi kom hem. Fred börjar bli trött. Mathias hann börja åka till jobbet men vände om när föris ringde och berättade att Henry har kräkts. Har man inte att göra så får man… : ) Hej hopp.

 

När hjälpen kommer fram : ) och lite annat…

Sociala medier, I love you! Tack vare Facebook har vi kunnat samordna oss och ge en liten men snabb hjälp till en familj som kämpar något helt otroligt. Det är fina grejer. Och så enkelt! Ingen kan göra allt, men man kan alltid göra något och tillsammans kan man göra ännu mer : )

Det och att jag lever med VÄRLDENS BÄSTA MAN och att vi har så nedrans fina barn (om än två riktigt griniga bebisar just nu) gör att det finns lite ork även när man tror att den är helt slut. Imorgon är dagen då några veckor av intensiv väntan börjar för vår familj igen. Den här gången gäller det Fred och Lorenz. Vi är trötta. Trötta på att vänta och aldrig veta. Trötta på att veta att framtiden kan ta en helt ny väg beroende på vad proverna visar. Men vi slutar visst aldrig att kämpa för det vi har. På något sätt så tar vi oss alltid framåt. Till och med när det inte känns så. Och någon dag måste väl hjälpen komma även till oss. Jag menar alltså dagen då vi får vara en vanlig familj med tre friska barn. Det måste gå. Men det hade ju underlättat att veta hur.

Jaja. Dags att förbereda skötväskan inför en morgon på Astrid Lindgrens barnsjukhus.

IMG_0577.JPG

Bebisplättar!

Alltså herregud vilken syn : ) fyra små händer som famlar efter pannkaksbitar. Två koncentrerade bebisar som undrar vad sjutton det är dom äter haha. Men gott var det!

Jag använde ett vanligt pannkaksrecept men använde ekologisk havremjölk, uteslöt salt och stekte dem i rapsolja på medelvärme.
Smaskelimums enligt Fred och Lorenz : )

IMG_0516.JPG

IMG_0517.JPG