En bra dag!

IMG_0436.JPG Vi sov gott i en dryg timme : ) Fred, Lorenz, Mussekatt, Smillakatt och jag.

IMG_0434.JPG Sen åt vi lunch.

IMG_0435.JPGNärmre bestämt ärtor, broccoli, timjan, oregano och lite olivolja. Inspiration från Mosboken och smask sa bebisarna! 

IMG_0438.JPG Sen lyssnade vi på barnvisor medan småttingarna luftade rumporna och dividerade om vem som skulle ha vilka leksaker.

IMG_0439.JPG Så kom storebror hem! Idag var en sån dag då jag kunde komma iväg ensam och hämta. Guld värt. Och väl hemma visade han Musse hur man ritar.

Hela dagen har haft ett skönt flyt och middagen blev både enkel och god. Vad var hemligheten för det bra?
Jo, en stressfri morgon för oss allihop. Vilken skillnad! Och vår fina städerska som kommer tidigt på morgonen, som barnen älskar och som sprider glädje och energi. Att få en bra start är otroligt mycket värt. Tänk om det kan få bli likadant imorgon : )

6 månader!

IMG_0413.JPG

IMG_0414.JPG Igår blev Fred och Lorenz 6 månader : ) hälften av dem har varit de tuffaste månaderna i våra liv. Men den andra halvan har fyllts av nöjda och glada små killar som lär sig något nytt nästan varje dag. Dom är så roliga! Mina bebisar, min lilla klan här hemma. Jag ska skriva mer om lite olika saker senare idag. Nu somnade båda skruttarna precis, så jag ska passa på att ta igen mig lite. Tröttheten kom ikapp mig igen igår.

Blodtransfusion, dropp och no poo

Jag gör allt för att skingra tankarna från de två stora pappkassarna som står inne i tvillingarnas blivande sovrum. Igår fick jag gå in på toaletten och gråta en stund. Sen grät jag lite mer mot Mathias axel på kvällen. Det är skit. Skit skit skit att behöva komma till den dagen då Henrys järninlagring har blivit så pass omfattande att den kräver dropp här hemma. Vi kommer ju att klara av det här, det vet jag. Jag kommer att samla mig och göra allt i min makt för att hjälpas åt att få det här att funka bra. Men det är skit. Hur mycket man än accepterar läget så är det vårt barn. Och det kommer alltid att finnas en stor del i mig som önskar att läget var ett annat. Ett friskt. Jaja…

Nu till no poo som jag omedvetet har applicerat på Henry och nu börjar testa själv. Att använda schampo på små bebisar eller barn känns helt fel tycker jag. Jag visste inte att jag tänkte så förrän jag själv fick barn. Men då började jag i alla fall tänka att mjäll, utslag och annat skräp säkert kommer från att vi börjar mixtra med en massa preparat som kanske inte ens behövs. Vi gör det bara för att det är “så man gör”. Men vem säger egentligen att det måste vara så? Jag gick på känsla när Henry var bebis och ett par gånger per år schamponerar vi hans hår med ett milt ekologiskt barnschampo. Däremellan tvättar vi med vatten och ibland smörjer vi hans hårbotten och hår med olivolja eller Weledas hårolja (nu råkar det vara min hårolja som vi använder då och då, men det verkar gå bra). Han har det finaste håret jag sett! Starkt, glansigt, det luktar gott och blir aldrig frizzigt eller slitet. Tjockt är det också, men det är ju arv.

Så för att göra en lång historia ännu längre så har jag nu också slutat med schampo och balsam. I alla fall januari ut. Det började med att jag ändå aldrig hinner tvätta håret, så det har vant sig vid hårtvätt ungefär var tionde dag. Sen började jag fälla värre än en ledsen katt. Det är ju graviditetshåren som försvinner, och så blir det ännu lite värre pga stress. Så det känns viktigt att vara riktigt rädd om det som sitter kvar på huvudet. Min rutin ser nu ut såhär:

Om jag har en ambition att tvätta håret en måndag så smörjer jag hårbotten och längderna med olivolja eller hårolja dagen innan och sätter upp håret i en knut. På måndagen sköljer jag sen håret först med ljummet vatten, massserar hårbotten ordentligt och avslutar med kallt vatten. Lätt som en plätt! Och mindre skräp i avloppen. Och mindre skräp i kroppen. Jag tvättar håret på det här sättet högst en gång i veckan. Min hårbotten mår prima, inga utslag längre. Och håret är glansigt och har stadga utan att se smutsigt ut. Tummen upp på alla sätt med andra ord!

Men du, ge blod. Jag vet att jag tjatar, men det slutar aldrig vara viktigt. Ge blod och liv, varför inte idag?

IMG_0399.JPG

Sista timmarna

Vi har fredagsmyst så in i. Med popcorn, chips och quesadillas. Henry åt sin middag lite tidigare, på en filt på mattan framför Cars 2. Middagspicknick kallar vi det. Det får man ha då och då. När det är fredag eller när föräldrarna bestämmer sig för att möblera om och ställer ett helt garderobsinnehåll på matbordet. Eller när vi helt enkelt känner för att hitta på något. Idag var en sån dag.
En jättebra dag på många sätt, bättre än på länge. Och så samtidigt det där gnagandet i magen… Ett litet illamående som dyker upp då och då. Det kommer när jag tänker på nästa vecka. Veckan som för evigt förändrar våra liv igen. På måndag flyttar medicin, dropp och nålar hem till oss. Det är dags att börja nu. Min älskade finaste lilla stora kille. Jag känner mig vilsen för jag vet inte hur vi bäst ska göra det här. Men vi kommer att göra vårt bästa.
Jag har två dagar kvar på mig att bli okej med det här men jag frågar mig om och om igen om det verkligen går att bli okej med det? Å ena sidan så måste jag ju för Henrys skull. Å andra sidan så… Nej. Det finns nog ingen andra sida. Ingen som jag kan lyxa till det med att tänka på just nu i alla fall. Det är för Henrys skull. Det kommer alltid att vara för Henrys skull.
Älskade barn.

Sovande barn = Tid för Ove!

Inte nog med att det är underbart att alla barn har somnat gott utan (så mycket) knorr, det är så jäkla skönt att läsa igen! Det var så längesen jag hade ro att läsa en bok. Men så fick jag låna En man som heter Ove av svärmor för några månader sen och den har legat i bokhyllan sen dess och jag har sneglat på den men inte orkat mer än så. Tills igår. Nu sitter jag och fnissar högt när jag läser och längtar efter att få plöja fler sidor så fort det blir läge för en stunds vila. Om du inte har läst den så gör det : )

IMG_0337.JPG

Det blir en bild i repris. Nu ska jag läsa vidare! 

Vardag mitt i veckan

Vad det kändes konstigt att vinka hejdå till Henry och Mathias imorse! Det har varit så skönt att vara hemma alla fem. Även om ledigheten har kantats av förkylningar och ögoninflammation på alla småkillar, så har det varit så härligt att vara tillsammans. Mathias och jag fick ett ryck i måndags och påbörjade ett jätteprojekt här hemma – Fred och Lorenz sovrum. Vi bor i ett litet hus, så det går inte att ha för många saker så nu går vi till prylattack igen. Det var inte ens ett år sen sist, men barnen får ju nya leksaker och växer ur sina kläder ett stup i kvarten… Nu är det med andra ord dags att skänka kläder och saker till Röda Korset och sälja annat på Tradera. Igen.

Julen är ju jättehärlig, men Henry fick så många julklappar att han inte orkade öppna dem… det är ju inte helt okej. Vi får tänka om till nästa år : )

Hur som helst. Det är en sanslös röra i det som ska bli Fred och Lorenz rum. Kan man trolla bort röran tro? Det hade varit skönt. Och kablarna från de flyttade datorerna gör det väldigt spännande att gå omkring här hemma. Det är med livet som insats. Vi ska alltså göra arbetsrum av en liten bit garderob och så ska Fred och Lorenz helt enkelt få det rummet som finns kvar i vårt lilla krypin. Jag kan ju höra av mig när vi är klara haha. Det är så typiskt oss att tänka att nu när vi ändå är hemma och är sjuka så passar vi på med en liten flytt, ett perfekt sätt att kurera sig på! Otroligt nog så mår jag äntligen mycket bättre idag. Inte lika otroligt är att Mathias förkylning bröt ut just idag : ) men han är tapper och på jobbet. Just nu är det jag och Fred som funderar på hur vi vill att bebisrummet ska se ut.

Hej så länge!

IMG_0333.JPG

Tänk att nästa vecka blir dom här två krypen 6 månader!! 
IMG_0337.JPG

Nytt år och jag gav mig sjutton på att jag ska lyckas läsa EN bok. Jag hann läsa 10 sidor innan Fred vaknade : ) det får jag vara nöjd med. IMG_0339.JPGHär sitter vi nu. Eller ja, vissa av oss ligger mest och pillar på en prasslig bok och viftar med tårna. 

Sätt livet i rörelse

Förutom mina ledord som jag skrev om igår så har jag faktiskt ett nyårslöfte i år. Varje månad kommer vi (min lilla stora familj alltså), att skänka 100-200kr till välgörande ändamål. Jag kommer att bestämma vad pengarna bäst ska användas till allt eftersom, beroende på vad som händer i världen och ni kommer såklart att följa med på färden : )

Den här månaden blev speciell. När en ovanligt inspirerande tvillingmamma startade en insamling till minne av lilla finaste bebis Lilly, var det en självklarhet att skänka pengar. Läs hennes text för den beskriver händelsen så fint.

Den andra insamlingen är jag med och driver. En familj som just nu kämpar mer än dom flesta ska få en sen julklapp. Det ska bli så härligt

Hej 2015

IMG_0294.JPG Jag börjar det nya året med några ledord.

Mat – frukost, lunch, middag varje dag
Sömn – få bukt på sömnproblemen
Medicin – livsviktig just nu
Motion – livsviktigt för alltid

Det femte ledordet, movement, ska jag skriva mer om imorgon.

Jag önskar er ett riktigt fint nytt år! Hoppas att ni vill hänga med mig här, jag har en del bra saker på gång mitt i röran : )