En dag ett liv..

Det var en gång en tjej. Närmre bestämt en kvinna i medelåldern. Hon vaknade och hade en hel dag med ärenden framför sig. Lämna blodprover, hämta ut medicin på apoteket, skicka in pappren för nytt körkort, handla mat och vin. Kom-i-håg-listan skrevs med omsorg. Hennes fästman påminde snällt om att ta med nycklarna hem eftersom körkortets sistadatum passerats med råge och det då var av största vikt att hämta passet där hemma. Så hon tog med sig kuverten, nycklar och lista och satte sig i bilen. Trött, väldigt trött men glad.  

 Hon kom hem och låste upp dörren. Lät posten ligga kvar i hallen medan nya väskor och kassar packades. Glad att passet låg där hennes man sagt att det skulle vara… Att körkortsfotot låg där hon plötsligt mindes. Så blev det daga att åka till Täby centrum för provtagning och ärenden. Med passet i handväskan kändes något väldigt fel. Plånboken? Japp, den låg kvar på Ljusterö. Tröttheten från helvetet kom som på beställning. Men… Hmm. Efter ett tag kom jag på att mitt Visa-kort låg kvar i en kalasväska sen i mars (tack Hella för den oförglömliga kvällen : )). Mot provtagningen. “Men du för att ta proverna måste du vara fastande”, säger sköterskan med bekymrad blick. Hon såg nog att jag förvandlades till hopplösheten personifierad. Jag frågade ju min läkare om JUST DET flera gånger i måndags…. “Meeen du är ju ung och vacker och inga av proverna är akuta, ta det nästa vecka”, säger den underbara sköterskan : ) Men jag vill ju inte ta det jäkla provet nästa vecka, jag vill ta det nuuuuuuu! Gick därifrån och ringde direkt till min läkare hahaha, trodde du det? Nej, min frustration fick istället tjejen i receptionen hos min läkare höra. Hon skrev en lapp att han ska ringa upp. Jag vill ju veta vems ord jag ska följa. Jaja. Lunch. Fram med visa-kortet, men vad hade jag för kod nu igen? Fel. Spärrat kort. Mot bankkontoret. Skrattar nu för allt börjar bli väldigt komiskt. Nytt kort beställdes. Kontanter fyllde plötsligt min minililla handväska. Avskyr kontanter. Tillbaka in i centrum för att klara av mina ärenden. Först ut – Apoteket. “Hm.. 60 tabletter.. Vi har bara 100-förpackningar. Jag kollar andra apotekens lagerstatus, vänta lite”. Ja. “Nej, det finns inte”. Jag börjar bli redo att ge upp den här dagen. Ringer återigen till tjejen i receptionen och ber henne att fylla på min lapp med orden “JAG MÅSTE HÄMTA UT MIN MEDICIN INNAN HELGEN”. Går till Hemtex och köper en vaxduk då den uppmärksamma kvinnan i kassan brister ut i “Men ditt pass gick ju ut den 1 mars!!”. Oh noooooo! Helvete. Röv. På ren svenska alltså. Ingen giltig legitimation, inga prover tagna, ingen medicin. 

Räknar mina kontanter, äter lunch och märker att ingen ringer. Till bilen och vidare ut till Willys. Killen i kassan en bit bort vinkar att han har en ledig kassa. ÄNTLIGEN lite flyt tänker jag och öser upp alla barnmatsburkar och prasslar med mina sedlar. Han tittar på mig. “Alltså, det är bara kort som gäller i den här kassan”. “Du skämtar”, fast det ser jag ju att han inte gör. R.Ö.V. Men det löste sig förvånansvärt smidigt. Ser sen Apoteksskylten och får ett infall. Går därifrån med ett 100-pack av min medicin : ) YES! Vidare till Systemet. Öl och vin. Sen ont i magen. Tänk om det här blir den dagen då jag måste visa leg! Med ett ogiltigt pass, många öl och skrynkliga sedlar… Skämsdöden gör sig påmind. Men icke. Haggnadja med sömnbrist och solskadad hy knallar glatt förbi kassan, packar in allt i bilen och åker hem. 
Nu är jag snart där : ) ÄNTLIGEN! Pratat med min läkare dessutom. Hans svar när jag svarar honom att jag är glömsk likt en trött nittioåring är “nja..det är nog bara ålden”. Tack. Verkligen, tack McDreamy. Inte så dreamy längre : ) haha. 

Och för dig som undrar riktigt hur trafikfarlig jag är så kan jag meddela att bilen står på en färja just nu. Stilla och tyst. Ett hallelulja moment kan man säga. 

Mirakel

  “Ibland måste man bara bestämma sig och köra på. Uttala sin vilja högt och hålla siktet på målet.” – Chadan, lördagen den 13/6. 

Mirijam landade på tysk mark för några timmar sen och imorgon bitti börjar sjukhusdagarna i Münster. Senast igår spenderade hon större delen av dagen på akuten eftersom hennes port (port a cath) blev infekterad direkt efter operationen i fredags. Jag skulle kunna ge er en detaljerad beskrivning av hur vändorna till och från Nyköpings lasarett har gått under helgen men… Man blir så arg. Och nu är vi glada! För Mirijam är i Tyskland!! Och till alla er underbara som har varit med i insamlingen såhär långt – TACK!! än en gång : ) drygt 31 000 kronor på knappt tre veckor är mer än vad jag någonsin vågade hoppas på. Jag är så glad att vi tillsammans kan hjälpas åt att hjälpa en medmänniska i nöd. Och Lollo! Tänk att min blogg kunde sammanföra dig med Mirijam : )

Och Mirijam, din aldrig sinande kraft kommer att göra dig frisk. Det är tack vare den som du nu är i experternas händer. Att du dessutom bjuder på skratt direkt från akuten är extraordinärt. Det är med pirr i magen jag lägger mig ikväll… För plötsligt känns livet så nära och fyllt med hopp. 

Insamlingen pågår än, så det är inte försent ifall du vill vara med : ) och det är klart att du ska vara med! Nattinatt! 

Livstecken. 

Mirijam åker förhoppningsvis till Tyskland imorgon ❤️ Den inopererade porten bråkar och nya diskussioner mellan KS och Nyköpings lasarett pågår as we speak… 

Jag kör en eftermiddag och kväll med Fred och Lorenz medan Mathias och Henry åker runt och ordnar med ärenden. Min nya läkare ser ut som McDreamy och verkar faktiskt även lika kompetent : ) det är ju toppen. Nu ska jag bara skaffa mig lite mer ork. Tänk om ork fanns på burk och smakade kokosolja… Då skulle jag vara pigg jämt! Som dom här två minimänniskorna : )  

      Fred och Lorenz 11 månader och två dagar. Två rätt fantastiska personer om du frågar mig. 

Mirjams ord.

Mr Susac

Det är dags att göra upp. Du ska inte få vinna över mig.
Du har förmörkat mitt liv tillräckligt länge nu. Sakta smög du in i mitt liv, lömsk och elak med syfte att skada mig bit för bit.

Du är slug Mr Susac och svår att komma på, det är därför skadorna efter dig blir så många och otäcka.
Men nu har vi kommit på dig din snyltgäst och du ska krossas och förgöras.

Du är den tuffaste motståndare jag någonsin mött – det erkänner jag. Men du har gett dig på fel person den här gången Mr Susac. Du ska bort från mig och bort från denna jord.

Du ägnar dig huvudsakligen åt att suga åt dig människors ögon, öron och hjärna. Du gör så att man inte ser, hör eller minns.
Men mig kommer du inte att glömma för jag kommer att kämpa mot dig och vinna.

På min sida har jag en skara änglar i olika gestalter, medmänniskor och Gud. Jag har nu de tyska specialisterna som känner till dig mycket väl.

Jag har en familj att kämpa för – tre fina små barn. Jag älskar att leva, jag är stark och levnadsglad.

Du har fått mig att deppa ihop några gånger och du är som sagt en svår motståndare. Men medan du ägnar dig åt att försöka förstöra så ska jag nu lyfta blicken och se framåt – jag ska bada i den kärlek som så många fina människor såsom bl.a Nadja, Angelica, alla Mirijams änglar m.fl så generöst har överöst mig med.

Jag ska varje dag påminna mig om drömmen som min vän Noora hade, där du avslöjades innan jag berättade om dig. Jag ska påminna mig om löftet som jag fick därigenom att jag skulle bli fri ifrån dig.

Jag ska försöka leva mer som jag lär – Jag ska försöka fånga dagen och leva istället för att överleva.

Mr Susac du är en sorglig typ och nu har jag rustat för krig.
Det är dags att vinna nu – Det är dags att bli fri!  

 

Mållös läser jag om och om igen. En mamma som lyckas skriva ihop den här texten från IVA, hon MÅSTE få leva. Herregud tänk va hon kommer att kunna göra när hon är frisk! Vi har ett gemensamt mål Mirijam och jag och det är enkelt.

GE LIV.

NU.

Snälla hjälp mig att hjälpa.

Jag sitter här hemma i soffan, nybadad och lugn i själen. Men så kikade jag in på Facebook och ser att Mirijam ligger på IVA… Jag blir så himla ledsen. Där ligger en mamma som borde få vara hemma med sin familj, istället i en sjukhussäng allvarligt sjuk utan att få bra hjälp och vård. Idag opererade man in en infart på Mirijam. En likadan infart som Henry har. Han fick sin den 18/4 2012, drygt 5 månader gammal. Och oavsett ålder så kan jag nog lova att det är en dag man minns. För en infart opereras inte in i onödan.

Än en gång rinner tårarna för Mirijams skull. Hur ska vi lyckas få KS och Nyköpings Lasarett att skriva ut Mirijams journaler och ge henne det hon behöver för att få komma till Tyskland och få vård i ro? När ska hon få slippa att kämpa så hårt för sin rätt till papper som lagligt sett borde ha varit i hennes händer för längesen? Hur sjuk måste hon bli för att bli tagen på allvar? HUR är det möjligt att de människor som Mirijam pratar med svarar med tystnad eller säger att det inte är möjligt att hjälpa henne?

Jag vädjar till er nu. Nyköping verkar strunta i att remittera Mirijam till Tyskland trots att adekvat kunskap om vård och behandling för just hennes sjukdom inte finns här hemma. Hon har en god chans att bli frisk med rätt behandling. HUR kan vi leva i ett samhälle där så få (av de som är utbildade och borde hjälpa) finns där för henne? Snälla hjälp mig och Mirijam att sprida den här hemska verkligheten. För tre barn och en fin man finns där hemma i sitt hus och behöver sin Mirijam.

Usch… det är så himla sorgligt. Snälla håll en tumme för att hon snart är på bättringsvägen och får åka hem och ladda batterierna inför sin resa nästa vecka. Be till nån, vem som helst att hon får bli frisk. Jag kommer inte att sluta skriva, men vi måste bli fler som läser och förstår allvaret.

Om du vill stödja min insamling så gör du det genom att swisha valfritt belopp till 0733925935 eller sätta in valfritt belopp till Ge Liv Nu, Handelsbanken kontonummer 6179 909 564 598. Pengarna går oavkortat till Mirijams resor, boende och behandling i Tyskland. Inga mellanhänder. Jag försöker bara att göra något gott.  

 Men jag behöver er hjälp och det känns i hela kroppen att det är bråttom nu. 

Kontraster på en torsdag

Jag har gjort en del investeringar den senaste veckan. Bland annat planerat inför sommarläsning, träningstid och kläder. Idag var jag på spinning och core, en perfekt kombination om du frågar mig : ) på 30 minuter hinner man cykla sig in i väggen! Den där härliga väggen av total utmattning och glädje alltså. Nya vänskapsband gror och insamlingen för Mirijams räkning pågår för fullt. Ni är otroliga! Jag tänker på det så ofta, för jösses va ni kommer med värmande ord, pepp och engagemang. Något av det finaste är att ni ibland väljer att dela med er av era egna liv. Det betyder så mycket!  

 För medan jag har en fullständigt superhärlig dag så har KS nekat Mirijam att skriva ut hennes journaler och sammanfatta dem inför hennes kommande Tysklandsbesök och ilskan pyr i mig när jag tänker på det. Är det ens lagligt att neka en patient information om sin vård? Eller närmare bestämt att hjälpa en patient att få en ärlig chans att bli frisk, även om det nu kräver vård utomlands? Det är inom EU och det borde väl räknas?? Jag slutar aldrig att häpna över den så fruktansvärda nonchalans som Mirijam stöter på med jämna mellanrum. Det är ju tur att de kunniga och proffsiga läkarna också finns. Men all den tiden som Mirijam behöver lägga på att vara sin egen administratör och ordningsperson… ska det verkligen vara så?

Min erfarenhet av den senaste veckans vård för min egen del har också kantats av misstag, både gällande mediciner och återbesökstid. Hade jag bara gått på sjuksköterskans information så hade jag kommit till min nästa läkartid precis en dag försent… Suck. Och då är jag en sån där jobbig jävel som frågar och frågar igen eftersom jag vet hur många misstagen kan vara. Mirijam är likadan. Det är det som kommer rädda livet på henne. För man har inte råd att bara vara sjuk i det här landet. Man måste vara väldigt alert för att allt ska gå rätt till. Man måste ifrågasätta, driva sin sak hårt och fråga igen. (stöd insamlingen!)  

 Nu får ni följa tillbaka in i min lulliga och härliga torsdag igen : ) Den består just nu av datortid i skuggan medan Mathias bygger och tvillingarna sover. Min lunch var så god att jag faktiskt tänker dela med mig av receptet här nedanför. Enjoy!

min kaloririka aw-pasta  

 

Koka pasta av valfri sort, blanda sen med soltorkade tomater plus lite spad, ca 2msk Philadelphiaost, riven god parmesan, svartpeppar, chilioliver och örtsalt – blanda och njut. Over and out. 

Klockan åtta 

Ja idag är det en ovanlig dag : ) Torsdag igen. Det känns som att en hel livstid har passerat under veckan som gått. 

Många undrar vad som hände, varför behövde jag fyra dagar på sjukhus? Och vet ni. Jag tänker inte dela med mig av det. Under alla år så har jag svarat pliktskyldigt på så gott som alla frågor jag får. Sen har jag ofta grämt mig över att jag har berättat för mycket. Gärna för personer som jag inte litar på helt… Så jag tar det här tillfället i akt att följa min känsla att vissa saker måste få vara privata. 

Men så kom den här dagen! Klockan var ÅTTA när Fred och Lorenz ville ha frukost och vi andra vaknade. Åtta!! Dom hade lekt länge inne i sitt rum : ) Gud så skönt. Och jag känner mig äntligen lite piggare. Henry är nu på föris, jag viker tvätt och tittar på Efter Tio. Frukost åt jag ute i värmen på altanen tillsammans med Mathias och bebisarna. Nu har dom gått en promenad och jag ska träna.  

 Allt känns lugnt. Det var längesen sist. Så idag njuter jag och vi : ) Det är härliga grejer. 

Nyfiken!

Hej på er!

Jag är så nyfiken. Vad vill ni läsa om här? Skriv i kommentarsfältet : )

 Sen har jag en annan fundering som jag inte blir klok på. Vi har så mycket saker, prylar, leksaker, barnkläder som vi behöver göra oss av med. Att stå på loppis känns kanske som det mest självklara. Men jag skulle hellre ha loppis här hemma. Har du haft det någon gång? Vad är era erfarenheter? Självklart tänker jag ju mig att pengarna jag tjänar ska gå rakt in till Geliv.nu (projekt 2 – Henry). Just därför känns det trist att sälja via Blocket eller Tradera eftersom dom tar provision. Hmm…. Dagens funderingar alltså ; ) Nu ska den här trötta och yra mamman fortsätta att göra lite nytta här hemma… Det går lite långsamt med ny medicin i kroppen.

Ha en toppenfin onsdag, stöd hemskt gärna insamlingen till Mirijam och ge mig mer än gärna förslag på mina två frågor här ovanför. Kram!

Första utbetalningen : )

Då var den gjord! Första utbetalningen till Mirijam inför hennes resa till Tyskland nästa vecka. 31 260 kronor.

Än en gång: TUSEN tack till alla er som har valt att hjälpa! Ge er en kram idag och tänk, tänk riktigt ordentligt, på hur glad Mirijam blir. Och hur hoppet fylls på tack vare er. TACK!   

 Insamlingen pågår till och med den 1 september, så det är inte försent att hjälpa till. Mirijam kommer med största sannolikhet att behöva göra fler resor till Tyskland och Mirijams landsting agerar fortfarande inte mer än att de stoppar huvudet i sanden. Det är en sån skam och ett sånt hån mot alla oss som betalar skatt… Men just det hör till ett annat forum. Ni kan följa mig och Mirijam på Twitter : ) Jag heter nadjanord och Mirijam hittar ni på mirijamj. På instagram hittar ni mig som Lifeextraordinary.
Men det viktigaste: ni hjälper till insamlingen via Swish 0733925935 eller Handelsbanken konto Geliv.nu 6179 909 564 388. Glöm inte att alla summor är välkomna, små som stora.

Nu ska jag och twinsen gå och posta Mirijams födelsedagspresent! Sent omsider, men Mirijams Änglar får den här gången gå under “bättre sent än aldrig”-devisen ; ) 

Kramar!!