Glädjen!

11693902_10153702622782594_4152997480468545882_nSå kom det! Brevet som vi har väntat på i en dryg månad. Beskedet som vi anade men inte vågat tro. Det är helt galet! Både jag och Mathias är så himla glada : ) Lorenz och Fred blev liksom ännu sötare, hjärtat svämmar över av kärlek och stolthet och en känsla av att vara utvalda på ett positivt sätt. ÄNTLIGEN!! Nog för att känslorna och anknytningen till våra små huliganer har funnits där länge så var det här beskedet faktiskt en boost som jag inte visste att vi behövde : ) Men helt plötsligt blev det värt allt det hemska kaoset förra året. Helt plötsligt blev sömnlösheten, hopplösheten, otillräckligheten… värt det. Så himla värt det. Jag har fjärilar i magen av lycka och villkorslös kärlek!

Jag förstår att det jag skriver just nu kan uppfattas på en massa olika sätt, men jag hoppas att ni som följer oss här förstår att mina ord beskriver en sorts lycka som vi inte har blivit bortskämda med de senaste fem åren. Och det fina är att vi ju redan mår bättre än på väldigt länge. Vi har en fullt fungerande vardag där glädje, lycka och skratt blandas med bråk och gråt precis som hos de flesta familjer. Vi mår bra. I vanliga fall när vi har hittat sätt att hantera allt vi är med om så hinner det gå ett par veckor och sen har det hänt något som rycker undan mattan för oss igen. Oftast besked eller ickebesked från sjukhuset. Men nu har det varit lugnt väldigt länge. Ovanligt länge. Henry mår bra och klarar av sin medicin och behandling bättre än vi någonsin kunnat hoppas. Mathias och jag står starka. Och mitt i det så kommer det här skojiga beskedet! Tänk… tänk att jag tvingade in mig på ett ultraljud i vecka 8, för snart två år sen, i tron om att det var ett missfall på gång, men istället fick se två små tickande hjärtan. Tänk att våra två roliga, påhittiga, pigga och (oftast) glada killar är enäggstvillingar. Ja, du… den här texten kommer från en löjligt glad och stolt tvillingmamma : ) 

Önskningarna.

  1. Midsommarnatt
  2. Ballerina
  3. Salvia
  4. Monsun

Om några veckor fyller jag år och mina önskningar  äro fyra stycken, du kanske har förstått varifrån jag hittat det jag önskar mig mest? Precis! Hos Alcro och Beckers. Jag vill sova i ett rum fyllt av midsommarnatt, njuta av familjetid i vardagsrummet med väggar av ballerina, sitta vid matbordet och se en lång vacker vägg i salvia. Se Lorenz och Fred växa och ha det skoj och mysigt med monsun på sina fyra väggar. Henrys rum är det enda som är målat och mysigt i hans favoritfärg grön. Jag valde lagerblad till honom, min favorit sedan flera år tillbaka. Tänk att få huset målat på insidan och skapa inspirerande och ombonade miljöer. Jag är så innerligt trött på vitt. Jag har aldrig riktigt gillat vitt. Kontrasterna mot vitt blir för hårda i mina ögon och det krävs otroligt mycket för att vita väggar ska kännas hemtrevliga. Jag upplever vita väggar som ofärdiga och kalla.

Men så är det det där med tiden. Och möjligheten. Därför är drömmen om midsommarnatten, ballerina, salvia och monsun fortfarande önskningar. Tänk om. Jag önskade mig målade väggar förra året också och tänker att det är väl lika bra att fortsätta till dess att önskningarna slår in : )

 vitt, vitt och åter vitt… 

Nog om födelsedag och färg och dags att lägga mig på mattan för en timmes meditation.