Att göra annorlunda

Vi har den extremt stora lyxen att ha varsin mamma som gör otroligt god mat, som pysslar och fixar, fejar och donar. Otroliga vänner som undrar vad vi ska göra på nyårsafton. Vi är lyckligt lottade. VÄLDIGT lyckligt lottade.

Och allt jag vill är att ha Ikea-julen. Den där när den trassliga ljusslingan fick hänga ute i en stor trasslig boll och hela stora familjen hämtade pizza. Julkalender är det ingen här som bryr sig om, vi hinner inte, och det finns inget intresse. Vi har en gammal traditionell kalender med enkla luckor som Henry kikar på nån gång i veckan. Kanske skulle han ge den mer tid om han märkte att det var något som jag tyckte mycket om. Men jag kan inte se meningen med den. Men mycket hellre en sådan än att ge presenter varje dag. Jag kan helt enkelt inte motivera det, jag kan inte stå för det. Och då finns det ingen mening med det. Barnen må vara rätt stökiga just nu med magsjuka och allt, men samtidigt är det här en helt otrolig tid. Henry tog tidigt jullov och vi leker. Vi gör kullebyttor och lär oss uttala ord som “skattereduktion” och “redovisningskonsult”, vi hoppar i sängar, bakar, lagar mat och tittar ibland på Alice gillar att simma. Mitt i allt har jag bestämt mig för att minska på tv och padda och vet ni : ) allas humör blir så mycket bättre. Vi hinner prata om att vara en bra kompis, klappa försiktigt och inte slåss. Det är som med socker att man blir gladare med måttliga mängder : )

På nyårsafton skulle jag helst bara ha en helt vanlig dag, kanske med en lite extra god middag, för att på nyårsdagen samla ihop dom som vill över en knytisbrunch. Tanken på att vakna pigg och utvilad (jaja, here’s for hoping ; )) på årets första dag kittlar. Slippa vakna trött och sliten och sjukt medveten om att dagen rullar på oavsett vad jag gjorde igår. Och jag gillar inte nyårsaftons väntan, matkoma och påtvingade glädje. Jag känner mig ofta sentimental och vill tänka igenom året som gått. Jag skulle faktiskt inte ha något emot att vara ensam den kvällen och landa i mina tankar om det som varit och det som kommer.

IMG_0750_1024Det här har ingenting med otacksamhet mot det som är att göra. Men något år skulle jag vilja prova att göra så som jag vill. Eller i alla fall tror att jag vill. Provar jag inte så kan jag ju omöjligt veta. Kanske nästa år! 

Will I ever write again?

Jovisst, Sarah Jessica Parker i gestalt av Carrie Bradshaw blev startskottet : ) Jag tittade på tv en kväll förra veckan (det händer så gott som aldrig) och då började Sex and the City the movie och jag fastnade.

Will I ever laugh again? Yes! When? When something is really really funny. Carrie och Miranda. Det är så lustigt att repliker jag har hört så många gånger förr helt plötsligt talar till mig, även om det skulle ta till idag innan mina ord kom. Will I ever write again? Yes! When? When something is really really important. Jag och… jag.

Den senaste månaden har i stort handlat om att vänja mig vid de förändringar som sker och har skett tack vare kursen i MBSR (mindfulness based stress reduction) som jag har gått i åtta veckor. Tidigare har jag känt ett stort behov av att dela med mig och försöka få min omgivning att förstå så mycket om vår vardag men även om annat. Jag märker att med MBSR i kroppen minskar behovet av att tala drastiskt. Istället vill jag lyssna. Men det är inte enkelt, vanorna sitter i märgen och vinner fortfarande ofta. Men inte alltid längre. Jag har befunnit mig i någon form av personlig konflikt med mig själv eftersom nya goda vanor vill ta vid medan de gamla kämpar för att inte försvinna. Därför har det varit väldigt svårt att skriva ner mina reflektioner och upplevelser under den här tiden. Men allt eftersom kunskapen landar blir det återigen lättare att dela med mig. Det finns så mycket hopp nu : ) Hopp som inte är förankrat i någon annan än mig själv. Kan du föreställa dig den känslan? Det är så häftigt och så otroligt nyttigt.

Jag har skrivit en del produkttexter på sistonde : ) I brist på mina egna ord just här så har det varit väldigt roligt att få sätta ord på något så konkret som olika varumärken och vackra detaljer. Att få använda språket på ett helt annat sätt än här. Däremot har jag funderat på om jag någonsin skulle komma tillbaka hit, för jag vill inte hålla på att skriva utan att ha något att berätta. Men idag kom orden. Inget framtvingat, bara mina ord igen. Vi får se var de tar oss : ) IMG_3132_1024

Will I ever write again? Yes! Why? Jag älskar att skriva!