Livspusslet

Hejhej! 

Just nu sker min kontakt med omvärlden i huvudsak genom sms, instagram och facebook. Sedan jag började jobba den 1/9 har livet bjudit på många olika utmaningar. Min vision var ju någon form av vardag med jobb, familjetid och allt hemmafix som naturligtvis också ingår. Vab-dagar, absolut! Men då såg jag förkylningar, feber och andra vanliga åkommor som den främsta anledningen. Och det kan jag ju lova att vi OCKSÅ har haft och har… : ) Men ovanpå den stora omställningen att nu vara två arbetande föräldrar så fick vi en extra dimension på det hela. 

För precis en vecka sedan opererades Henry. Om precis en vecka fyller han år. Precis idag, tidigt imorse, ilade vi än en gång iväg till Hematologen på Astrid Lindgrens barnsjukhus i Huddinge. Prover togs som nu är på väg till en läkare i Holland.

För precis en vecka sedan opererades alltså Henry. Hans port a cath behövde bytas ut och då passade man även på att ta ett nytt benmärgsprov och en leverbiopsi. Jag kommer att skriva mer om det när det känns rätt. 

Om precis en vecka fyller Henry fem år. Fem år! Det är så fantastiskt! Och samtidigt är det så galet utmanande att vara mamma till så väldigt klok liten man som är med om så mycket. I helgen blir det kalas i dagarna två. Henry önskar sig Lego, småbilar och “något annat” : ) 

Idag. Ja.. idag. Anmäler ännu en vab-dag och skrattar åt hur det ser ut i min vab-kalender för september och oktober… Så många dagar på sjukhus, så många vändor till Huddinge. Så många sushibeställningar till Henry. Så mycket av precis allt – information, sökande, tänkande, kännande. Den oro som jag känt kring Henrys port a cath i flera månader har ju släppt. Och jag är så tacksam över alla de prover som tagits på sistonde. Det är mycket bra som händer så tröttheten hänger absolut inte ihop med någon hopplöshet. Men att driva på, förstå, läsa på och samtidigt sätta mig in i nya arbetsuppgifter på jobbet tar på krafterna. Och det är ju också som det ska. Och jag förstår vad jag behöver för att orka : ) äntligen!                                             

Men det är klart, vissa dagar får man bara hänga med i autopiloten och hålla tummarna att den stängs av någon gång… haha. 

img_1686

Hej så länge säger hon den där trötta livspusslaren som gått med mössa hela dagen för att slippa skämmas över det gravt otvättade håret : ) 

Creating me.

Det kanske märks att jag är inne i en självkritisk och samhällskritisk period just nu? : ) Jag får höra att jag ska “vara snäll mot mig själv” så ofta just nu att jag stundtals håller på att explodera. För det är just precis det jag håller på med. Jag är snäll mot mig själv, ärligt och på riktigt för första gången på säkert 15 år. Så vad är det jag håller på med egentligen? Det tänkte jag berätta nu. Jag håller nämligen på att skapa hälsa, tacksamhet och acceptans till mig själv. Och det är så spännande!!

Just nu innebär det att jag ser på mig själv och min omgivning med öppna ögon och verkligen tänker på vad och var just min plats är i det hela. Vem är jag? Vad är jag? Vad känner jag? Vad tänker jag? Att rannsaka sig själv är inte alltid vackert, men jag tror att det är nyttigt. Speciellt när jag nu kan göra det med en stor dos acceptans : ) då kan jag börja skapa min grund baserad på ärlighet och öppenhet. Det är först när jag kan (och vågar) se både mina bra och mindre bra egenskaper (till exempel vanor, tankar, känslor, reaktioner, relationer) som jag kan börja skapa det liv som jag vill leva. Att beskylla omvärlden för sina problem hjälper liksom inte.. inte alls faktiskt. Det är en rätt tuff insikt haha… att börja förstå mitt eget ansvar och hur alla mina val påverkar både mig och min omgivning har ibland känts otroligt jobbigt. Hur ska jag axla ett sådant ansvar? Hur ska jag egentligen orka vara snäll mot mig själv hela jäkla tiden? Jag måste skratta : ) för hur sjukt är det inte att många av oss växer upp och blir experter på att döma, prata skit och känna oss sådär lite lagom missnöjda med oss själva och allt runtomkring OCH TÄNKA ATT DET ÄR SÅ DET ÄR HÄR I LIVET. Det är faktiskt rätt komiskt.

IMG_7931

Så än en gång – varför jag är en jobbig jävel just nu (sett från delar av min omgivnings perspektiv), som ifrågasätter precis allt beror helt enkelt på att jag känner mig helt klar med att genomlida livet. Jag vill leva livet.

Kram!

Hur ska det vända?

Läkare beskyller sina (svårt sjuka) patienter för att ta upp för stor del av deras redan belastade arbetsbörda… Jo, du läste tyvärr rätt. Mirijams ena PAL har hotat om att avsäga sig ansvaret för henne på grund av att Mirijams ovanliga och svårbehandlade sjukdom tar upp för mycket av hennes tid. Hon säger öppet att hon redan arbetar 60-100 timmar per vecka och snart inte orkar mer. Hon vägrar samtidigt remittera Mirijam till Tyskland. Är det bara jag som saknar logiken i resonemangen här?

På nyheterna ikväll berättar man om den enorma arbetsbördan för akademiker som blir ett hot mot hälsan och antalet sjukskrivningar väntas öka. Det kräver ju ingen vidare analys för att förstå den direkta faran med det. Den svenska vårdapparaten kommer att bli än mer belastad och människor kommer att fara illa både i arbetslivet och privat… när ska det vända? Vem ska ta ansvar?

När jag tittar på hur samhället och världen utvecklas så blir jag ofta lätt illamående. Jag undrar hur illa det ska behöva bli innan så pass många reagerar så att en förändring blir möjlig. Det som skrämmer mig mest är världen och värderingarna som våra barn växer upp i. Trasiga vuxna i ett trasigt välfärdssystem som skapar trasiga unga.

Jag vill vara med och skapa ett samhälle där människor förstår sin kraft, sin storhet och sitt ansvar. Jag vill lyssna, kämpa, diskutera, skapa, förändra, förbättra… Jag drömmer om ett samhälle där medmänsklighet och medkänsla vinner över pengarna och du får tycka att jag är precis hur naiv som helst, det är okej! Faktum kvarstår – det absurda vinstintresset och effektiviseringsmanin som råder gör oss sjuka, handlingsförlamade och olyckliga och vad har vi då kvar? IMG_7889/det var torsdagstanken : ) Hälsa, fred och kärlek – vad mer kan man önska sig?