Tack!! 

  Dryga 17 000kr har nu landat i insamlingen, det är så otroligt fint och härligt på alla sätt! Jag hoppas att alla ni som hittills varit med kommer ihåg att stanna upp och tänka på vad det är ni har gjort ❤️ Hoppet om livet och hälsan som du skänkt samtidigt som du satte in just din summa på kontot. 

Det är inte svårt att känna tacksamhet idag : ) Och min önskelista från igår står fast. Alltid ska jag minnas att det är värt att engagera sig. Alltid. 

Stor kram och tack igen för ert förtroende såhär långt! 

❤️ 

Dagens svåraste

Av alla övningar idag så står jag just nu inför den svåraste och tänker över min reaktion. Klockan är 20.53, det är söndag kväll. Utbildningen har pågått mellan 10-20 och jag förutsatte att alla barn skulle sova gott när jag kom hem. 

Henry och Mathias vet ännu inte att jag är hemma… Dom plaskar i badkaret… NU ler jag. Och är förundrad och väldigt tacksam över att jag inte ångade in i badrummet och kommenterade tiden och ja, allt man nu skulle kunna tycka och säga om att det ju är förisdag imorgon. 

: ) idag kunde jag behärska mig och nu fnissar jag. Men jag inser också hur viktig övningen är. Den där dagliga övningen i medveten närvaro. Tack bloggen för att du finns, att jag skapade dig. För just idag funkade det med ett djupt andetag och att skriva några rader här : ) och NU ska jag gå och säga ett innerligt glatt hej till mina älskade badkillar. 

Nattinatt! 

   
   Lorenz, Fred, Henry, Mathias ❤️ idag lämnade jag dem hemma för att ensam bege mig till en ny resa. Idag ska jag göra min första dag av 6 i utbildningen till instruktör i mindfulness.

En spännande söndag helt enkelt : ) 

Kommer ni ihåg att vara med i insamlingen till Mirijam? Swisha till 0733925935 ❤️ kram så länge! 

Smilla 

   I åtta år har Smilla och jag bott ihop, sovit tillsammans och tagit oss igenom både det ena och det andra ❤️ när jag var gravid med Henry och oron var stor så stod hon stadigt vid min sida. Hon lägger ofta en tass på min hand eller arm, som en subtil påminnelse om att hon finns där. Idag fyller hon nio år. Min kloka fina änglakatt. 

Medveten närvaro

Jag gav mig själv en skön stund i ett varmt bad nu ikväll. Dagen har varit fylld av lek, samtal, bus och bullar. Den har varit glad och riktigt härlig! Och så hände en för mig rätt ovanlig sak – När vi kom hem från förmiddagens lek så var alla trötta och barnen fick helt enkelt välling. Fred och Lorenz somnade med flaskorna i mun, Henry vilade sen med Pettsons uppfinningar och jag läste min bok. Att ge välling som måltidsersättning mitt på dagen är i vanliga fall något jag lätt skulle få dåligt samvete över, men idag tänkte jag inte på det. Jag bara gjorde det som kändes bäst för barnen och mig just där och då. Twinsen sov gott och Henry och jag fick en skön stund och slapp en massa kökspyssel. Klockan blev två och då var vi utvilade och sugna på mer sällskap och lek.

Men tillbaka till stunden i badkaret idag. För plötsligt kom jag att tänka på alla de timmar som jag spenderade just i badkaret i mina tonår. Det var det bästa jag visste! Varmt vatten och en skön badolja och jag njöt. Ibland läste jag en bok men oftast låg jag bara där rakt upp och ner och var med mina tankar. Tänkte på allt och ofta ingenting alls. Det var min paus, min plats för avslappning. Jag stängde dörren till omvärlden och tillät mig att bara vara. Det är nog därför det känns så självklart att utöva medveten närvaro nu – Jag började ju öva på det för över 20 år sen.

thumb_IMG_6326_1024

En bra bok

Lyckan! 

  Om gårdagen tog priset i barnskrik (Lorenz har en fas av separationsångest och allmän frustration och gallskrik) så har den här dagen varit heeeelt fantastisk! Jag tog med mig småkillarna ut och njöt av vintervädret medan Mathias och Henry var arbetarkillar och åkte till återvinningsstationen : ) Fred & Lorenz var störtnöjda även inomhus och vi busade och skojade, tog igen oss efter gårdagens kaosdag. Sen blev det eftermiddag och dags att ta med mig världens coolaste, snart sjuåring, till Globen och Disney on Ice : ) bara att få tiden att verkligen prata, eller okej, lyssna, på en glad och uppspelt liten tjej var så himla härligt! Vi pratade om hennes låtsashundar, det kommande kalaset, om isen… Och massa mer. Jag har skrattat på mycket ikväll : ) Barn är verkligen helt otroliga varelser. 
Mitt i kaosdagen igår så flyttade vi in småttingarnas säng i Henrys rum. Så nu sussar Henry i sin nya barnsäng och Lorenz & Fred i sin. Så håller vi på att göra lekrum i det som tidigare var twinsens sovrum. Jag tror att det blir bra. Det ser så mysigt ut med en sovkammare för barnen. Att dom får sällskap av varandra alla tre. Och Fred forsätter sin städturné med sin julklapp, dammsugaren. Helnöjd. Det är jag med idag –  glad, nöjd och påfylld av energi och härligt glittrande konståkare : ) en dag att minnas helt enkelt. 

PS. om du vill så häng med på instagram – lifebynadja 👍🏼 

Kalas! 

  Det är sant! Det går att både förbereda och genomföra ett barnkalas helt utan stress! Idag har bara handlat om glädje : ) det jag har bakat har jag njutit av och det har inte funnit ett uns av press att vara duktig. Det gjorde det däremot igår MEN, jag säger bara MBSR. 45 minuters body scan meditation om dagen och livet ter sig så mycket enklare. Nog om det! 
Kalas : ) Henry hade en toppendag! Ballongrum och Legobygge med kompisarna. Tårta och blåsa ljus. Fred och Lorenz hade fullt upp att hålla koll på alla coola stora barn. Bra från början till slut. Det får summera dagen. 

Imorrn fyller han 4!! Världens bästa, modigaste, klokaste och gosigaste. Tänk va vi är lyckligt lottade att få vara föräldrar till Henry ❤️ 

Illamående

av överkonsumtion, av skit vi köper och äter och använder som förorenar och förstör den planet som våra barn och barnbarn ska leva vidare på. 

Allra mest berör flyktingläget… Flyktingar. Det låter så kallt, lite som boskap, det generaliserar för mycket och gör lätt att man tappar bort det så oändligt viktiga. Solidaritet. Att det är människor på flykt. Kvinnor, män och barn i olika åldrar och former och varje person så unik som du och jag. 

Den som flyr har inget val. Ingen människa är illegal. Så löd budskapet i Fi!s demonstrationståg i Göteborg den 1 maj i år. Två meningar som har etsat sig fast i mitt huvud. Det borde vara alla människors rätt att ha tak över huvudet, ett arbete, värme och skolgång. Det borde vara alla människors skyldighet att hjälpa på de sätt man kan. Det borde vara alla politikers skyldighet att se till att hjälpa så många det bara är möjligt. 

60 000 000 människor på flykt. Det är familjer, bebisar, små barn som inte upplevt annat än krig. Splittrade, ensamma, rädda, otrygga… Vi måste hjälpa. Vi lever i ett sånt ofantligt överflöd som blir direkt smaklöst i förhållande till hur vår omvärld ser ut. Är det inte dags att skala ner? Att skänka den där femhundringen till Rädda Barnen istället för att spendera den på den där tröjan som du egentligen inte behöver? Rensa ut skor, kläder, inredning mm för att skänka till nyanlända familjer istället för att lägga ut annonser på Blocket och Tradera? 

Jag ser på drivorna av leksaker och kläder här hemma och mår illa. Det måste ske en förändring. NU. 

Ytligheter och inligheter : ) 

  Gårdagen startade med uppvak strax efter 06, frukost och lek med Fred och Lorenz. Sen! Långpromenad i augustivärmen med dem i vagnen : )  
 Vidare hem till Täby för att åka vidare på födelsedagsfirande. Kräftor och skratt får summera den kvällen : ) Vi kom hem vid 23 och våra små sussade så gott även när vi bar över dem från bilstolarna till deras säng. Sen satt Mathias och jag uppe en stund och pratade.  

 Idag vaknade jag och blev rätt butter när jag kom på att jag väger 10kg mer än vanligt (skitmedicinen från maj, tack för den). Men så hittade jag en kjol där midjemåttet fick plats och så åkte jag in till stan. Och på tåget in så märkte jag hur jag sträckte på mig och gick rak och stolt, tänkte att vad fasen gör några kilos övervikt? Dom kan jag gå ner. Jag tänkte på att det nu står drygt 6000kr i Gelivfonden för Mirijam och va stolt jag är att jag vågade. Att jag litade på min instinkt och möjligheten att hjälpa. Nu har vi tillsammans samlat in totalt 38 000kr såhär långt! Jag är så stolt och så tackam för att ni är så många som har valt att bidra. Insamlingen pågår två veckor till och Mirijam behöver minst en Tysklandsresa till för att träffa specialisterna där. Så in på geliv.nu om du vill vara med i rond 2 : ) 

Och mitt i allt fick jag en dag med ansiktsbehandling, lunch och glass med världens bästa syster. Nu hem till tre av mina fyra fina killar. Det är en bra dag idag : )

 

Vissa dagar alltså…

just den här började strax efter kl 06, då med glada ljud inifrån Fred och Lorenz säng. Halv sju gick jag dit och hittade två vimmelkantiga killar. Dom hade vaknat alldeles för tidigt på grund av Freds kisskatastrof. Strax efter halv sju började dom bli rätt missnöjda och jag väldigt väldigt trött… Frukost. Dom lät ömsom som två mistlurar, ömsom aningens mindre när dom hade mat i munnen. Sen har dom varit arga precis hela jävla dagen. Jo, jag överdriver en aning. Dom sov i bilen i en timme, men vaknade när Henry kräktes ner hela bilen. I badkaret var dom nöjda i ungefär en kvart. Och jag hann se en glad trio åka omkring på twinsens nya Bobby car – Henry vid ratten, Fred sittandes på släpet och Lorenz som puttar på. Så säg att två timmar totalt sen klockan 06.40 har varit skrikfria. Där har ni vår dag. Plus en trött treåring som var ledsen för att han kräktes, sen trött så att han puttade, rev och drog sina bröder i håret… Jippie.  

   
Räddningen var, helt seriöst, just att dom små inte ville sova middag, för dom däckade på 5 minuter kl 18.30. Nu har vi haft picknick framför Alfons med Henry, ätandes hamburgare hämtade från McDonalds. Vi blev liksom strandade här. Värmen har mest känts kvävande, vi längtar efter havsluft.  

 Jag vet att jag inte borde klaga. Läget kunde vara så himla mycket värre. Det här var en dålig dag på två veckor och alla våra barn sover hela nätter och äter okej. Det råkade bara falla sig så att både jag och Mathias känner oss helt orkeslösa. Inte supersugna på att torka kräkiga bilar, bilstolar, barn och bebisar. Otacksamt kanske. Borde kanske egentligen skriva något klokt om hur man kan vända en sån här dag, om olika bra sätt att tänka för att ta sig igenom en tuff dag. Men jag orkar inte tänka på det nu. Vi får lämna den här dagen, blicka framåt och hoppas på en gladare och piggare familj imorgon. 

Sömn, Gud giv mig sömn i natt. Tack och amen, eller nåt, vem du nu är. 

❤️