Mirijams ord.

Ett hjärta kan värka av mer än bara flimmer

Utanför lyser solen och våren är äntligen här. Jag sov gott i natt och hade en trevlig morgon med barnen.

Ändå gör det så ont i mitt hjärta i dag och jag är så fylld av sorg. Har min ork tagit slut? Ja jag tror det, i alla fall för nu. Allt detta kämpande med och mellan vårdinstanserna gör mig helt utmattad, vilket jag är ändå av sjukdomen och all medicinering. Hur länge ska man orka kämpa och vilka strider ska man välja? Det är en fråga jag brottats med många gånger nu. Det finns inte en chans i universum att jag kommer att få rätt i alla enskilda händelser där jag blivit felaktigt behandlad under mina 2,5 år som sjuk, det är för mycket så man får nog välja ut de allra värsta tillfällena, men de är också rätt så många och orkar jag ens hålla på med det? Det viktigaste är ju att bli frisk och få rätt vård, men det hänger ändå lite ihop tycker jag.

Hur som helst nu är nu och mitt hjärta värker och orken är som bortblåst. Jag försöker få ut mina senaste journaler, blir runtslussad på Karolinska och på NYL och F-kassan och på landstinget o.s.v. Men vart jag än ringer eller blir hänvisad ringer jag alltid fel, för den som svarar kan inte hjälpa mig utan skickar mig vidare och så fortsätter det.

Tyskland närmar sig, jag måste samla kraft. Jag måste dit den 20 maj. Då specialisterna är där, då de vill höra min historia, då jag kan få en chans till bedömning och rättriktad behandling. Borde inte den svenska vården se det som ett bra tillfälle och hjälpa mig dit? Varför ska det vara så svårt? De vill ju ändå inte ha mig på sjukhusen här hemma så varför inte ta tillfället i akt och skicka mig till Tyskland där kompetensen och även viljan finns?

Utanför lyser solen, jag sov gott inatt och hade en trevlig morgon med barnen.

Men aldrig har jag varit tröttare och mitt hjärta värker av mer än bara ett övergående flimmer.

One thought on “Mirijams ord.”

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *