Att sätta ord på stressen

Magen växer, bebisarna är pigga, jag blir mer och mer hindrad att gå längre sträckor på grund av sammandragningarna. Men det är ju så mycket jag vill göra innan jag blir helt otymplig. Flera nätter och mornar har jag vaknat med en ilande stressvärk i magen. Jag har inte kunnat sätta fingret på var stressen kommer ifrån, men nu börjar jag förstå vad det är som kroppen vill berätta för mig.

Stressfaktor nummer ett: Jag är just nu gravid i dagarna då Henry blev som sjukast när jag hade honom i magen. Nästa vecka ska vi få se tvillingarna och då kommer man både att titta på tillväxten och efter tecken på anemi. Det är ingenting som jag går och tänker på sådär jättemycket utan jag tror att min kropp ligger före mig här och det är därför som stressen kommer fysiskt när jag sover. Jag drömmer ofta att jag sover och när jag vaknar så är magen helt platt och allt är borta. Men på dagarna är jag glad över allt liv där inne. Då tänker jag att pigga bebisar borde vara ett gott tecken. Den värsta oron håller sig borta. Tankarna på att jag nu är gravid i veckorna då jag ABSOLUT inte vill föda dyker upp då och då. Men där är jag bestämd. Jag vet ju att stress är den största riskfaktorn, så här tvingar jag mig stenhårt att acceptera tankarna och sen gå vidare.

Stressfaktor nummer två: På en helt annan nivå ligger den där stressen, som mer är själva VILJAN, att bunkra frysen med en massa goda matlådor att ha sen när bebisracet drar igång. Att städa arbetsrummet ordentligt för att göra plats för en viloplats för dom små. Tvätta alla små kläder och göra fint i deras lådor. Laga till smakportioner och frysa in. Bestämma vilken väska som ska få bli BB-väska och inte minst vad jag vill ha i den. Ta ett beslut om vilken färg fondväggen i sovrummet ska få så att byggarna kan hjälpa oss med målningen när dom ändå är här. Ja, du hör… högst världsliga saker när allt kommer omkring : ) Men viljan att boa är så stark den här gången. Det här är ju min sista chans.

Det är helt enkelt dags att göra en lista och en plan. Så förutom en efterlängtad lunch med en god vän så får det bli dagens “att göra”. Och om ultraljudet nästa vecka ser bra ut så kommer det nog att kännas mycket lättare att sätta igång projekt Boa på allvar. (Håll gärna tummarna för oss när ni äter middag på Skärtorsdagen.)

Kram ❤️

 

You may also like...

2 Responses

  1. Caroline says:

    Säg till om det är något jag kan hjälpa till med, alltifrån fikasällskap till laga mat funkar! Kram

    • nadja says:

      Tack va snäll du är 🙂 Vi på nöjeshäng nu, för sen i sommar lär vi inte dra oss för att be om hjälp hihi. KRAM

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *