Formsvacka

Clara Lidström alias underbaraclara, skriver ett inlägg som är så ofantligt talande idag. Det var som om hon tog orden ur min mun, även om mina ord hade handlat om själva skrivandet och min personliga utveckling. Att orka härda ut är en färdighet som tidvis kräver extremt mycket tålamod och det är en kunskap (eller egenskap) som tycks vara en lyxvara i vårt samhälle.

Jag blir ofta arg när jag tappar tron på mig själv, mest på mig själv men också på omvärlden, och jag önskar ofta att jag kunde tro på Gud när det händer. Ja, faktiskt. Jag tror att stunden man får med sig själv när man ber kan fungera som en stor möjlighet att fylla på med tillit och ork. Jag tror att religion, sett ur fredligt perspektiv, kan skapa en enorm trygghet och en känsla av samhörighet bland människor, som i sin tur kan göra väldigt gott. Men sen tänker jag att det nog inte behöver vara just religion som är lösningen, även om den alldeles säkert är jättebra för många. Kanske handlar det mest om att ge sig själv tid att lyssna inåt och att öppet och ärligt och se sig själv som man är, med fel och brister, utan omvärldens tycke och värderingar. Att upptäcka att man kan finna tillit i sin egen person. Mindfulness hjälper mig att skapa en plats för eftertanke och reflektion. Jag märker att ju mer jag övar, desto mindre behov får jag att kräva osund bekräftelse utifrån och det är därför jag vill ta en paus från bloggen.

Jag kan också erkänna att pausen också handlar om det som Clara beskriver i sitt blogginlägg – jag känner mig rätt värdelös just nu, som en nolla som inte kan någonting och inte heller kan slutföra någonting, fylld med tankar om att vara långt bortom sammanhang och samhörighet. Logiskt sett vet jag att jag inte är det eller har det så, men för att komma vidare ur den är fasen behöver jag banta ner intrycken utifrån en stund. Hitta tillbaka till min egen kraft, mitt fokus och min glädje. Jag håller alltså inte på att gå ner mig helt, så var inte orolig : ) Jag har helt enkelt hamnat i en formsvacka. Sett i efterhand så brukar dom vara rätt lärorika och det är nog där jag hittar min tillit just nu – att jag håller på att lära mig något viktigt.


Kram!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *