Hej! Jag heter Nadja och jag är…

Känslig för förändringar.

Idag har jag lämnat Henry, Fred och Lorenz på föris för första gången. Första gången! Vi hade en så fin morgon tillsammans och Henry var så stolt över allt han gjorde på egen hand och var helt klar en halvtimme innan vi behövde åka : ) Han längtade dit. Lorenz och Fred ser lika glada ut varje gång vi pratar om förskolan och lämningen gick bra. Det var när Fred blev ledsen som min första reaktion blev att sätta mig på trappen utanför och störtgråta. Att gå därifrån och veta att jag bara ska vara hemma tills det är dags att hämta igen gjorde att det kröp i kroppen en stund. Men så händer det där fantastiska. Pausen. Förståelsen. Medkänslan. Med mig själv, men också för den förändringsprocess som hela familjen befinner sig i just nu.IMG_0658

Jag är medveten om att jag är känslig för förändringar och det är bara en av anledningarna till att jag är så jävla (ursäkta) tacksam för att jag numera övar och applicerar mindfulness så ofta som möjligt i min vardag. Alla röriga känslor och tankar finns kvar, jag tvingar inte bort något, istället har jag en nyfiken och vänlig inställning till det som dyker upp. Jag lyssnar på kroppen och ger mig själv en välbehövd dos kärlek. Jag förstår hur viktigt det är att alla röriga känslor och tankar får fara runt en stund – det här är ju en av de största förändringarna i mitt liv! Istället för att följa autopiloten och börja störtgråta så kunde jag anta en vänlig inställning till mig själv och till det jag just nu upplever och vilken skillnad det gör! Jag är så himla glad att jag har en vecka att (nästan) bara vara nu. Det låter kanske flummigt, men för mig är det jätteviktigt att få tid att lämna något bakom mig och förbereda mig för det nya. Att liksom hinna ära det som varit och bli okej med hur det var och hur det blev. Men också för att hinna känna på det som kommer och på så sätt undvika att bli överväldigad och onödigt stressad.

Det är ju faktiskt helt okej att vara känslig för förändringar : ) inte minst eftersom man känna sig själv lite bättre varje gång.

You may also like...

2 Responses

  1. Linn says:

    Hej. Jag har en pojke om 1.5 år som också lider av anemi. Även han ett mysterium. Letar fler i samma situation så om du vill så får du gärna skicka ett mail till mig så berättar jag mer.

  2. Nora says:

    Hej! Jag heter Nora är 21 år och lever också med anemi. Jag såg er på TV4 och kände att jag bara måste skriva till er! När jag föddes tog det ett par månader innan jag blev riktigt sjuk. Då upptäckte man att jag bara hade värde 45 i HB, men man sa att man aldrig sett ett barn vara så pigg med det blodvärdet. Jag fick då blod direkt och man märkte skillnad. Det tog lång tid för mig att få en diagnos. Men tillslut fastslog man att jag hade en sjukdom som heter dyserytropoetisk anemi. Det innebär att min benmärg producerar få röda blodkroppar och att dessa även dör för snabbt. Vanligtvis är sjukdomen ärftlig, men inte min typ. Min typ är extremt ovanlig och man har konstaterat, genom att skicka prover till Italien, att det bara är jag som har den i hela norra Europa. Jag har fått blod var tredje till var fjärde vecka i hela mitt liv, har även en port-a-cath och har genomgått 53 operationer/narkos under mitt liv. Jag tar även en medicin som heter Exjade för att järn inte ska lagras i organen i kroppen – jag producerar eget järn samtidigt som det inte går att separera järn från blodet jag får så det blir ett överskott. Från när jag var 6 år började jag ta en medicin som heter Desferal som innebar nålstick 6 kvällar i veckan, men denna byttes ut förra året till Exjade. Ni får jättegärna höra av er till mig om ni har frågor om sjukdomen, finns jättelite information om den överlag och jag är inte jättekunnig själv, det är ganska frustrerande men jag vill gärna prata/skriva med fler som har liknande sjukdom.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *