Om liv, mitt liv.

Som många av er vet så har jag ju varit lite under isen i år och spenderade fyra dygn på sjukhus i maj. Några veckor dessförinnan så hade jag fått en ny medicin som gjorde mig sjukare. Under sjukhusvistelsen så ökade man dosen på samma medicin eftersom man anade att det kanske var det som gjorde att jag inte fick önskad effekt av den. Efter några dygn då man snabbt ökade dosen blev jag utskriven men inte sjukskriven. Veckorna sen jag kom hem har varit fruktansvärda. Jag har mått sämre än på flera år. Trots att jag har motionerat och ätit bra så har kroppen svullnat och jag har mest bara velat försvinna från jordens yta. Precis hur dåligt det har varit blev jag faktiskt inte varse förrän i lördags morse.

I fredags träffade jag min läkare, jag körde bil trots min extrema trötthet och långsamma reaktionsförmåga, jag tänkte att det inte spelade någon roll. Torsdagskvällen hade jag spenderat med riktigt fina vänner, så jag var ändå gladare än vanligt. Men trött. Trött på grund av barnen och vakna nätter är en sak. Trötthet på grund av depression är en helt annan. Trötthet på grund av fel medicin tar priset. Men där satt jag i alla fall, i bilen, så trött att jag inte orkade öppna ögonen helt. Och det var så jag träffade min läkare. Jag sa som det var och han lyssnade och gjorde en ändring på studs. En ny medicin. Sex veckor tills jag vet om den fungerar. Sex veckor med eventuella biverkningar. Jag har nu haft tre såna sexveckorsintervaller (vissa längre än så) på mindre än ett år. Det kan förgöra vem som helst. Och det kan lätt få ens närmsta omgivning att tappa hoppet helt.

Vi tog båten och lämnade av Henry hos mina föräldrar på fredagskvällen och jag tog min nya medicin tillsammans med hälften av min gamla hemska innan vi åkte hem. Vi kom hem och sov och sen kom morgonen. Van vid att tvinga upp ögonen med yrsel och en så sträng huvudvärk att jag knappt orkat gå upprätt… Den här morgonen vaknade jag. Jag vaknade. Pigg. Utvilad. Glad. Ögonen behövde jag inte tvinga upp och huvudvärken och yrseln var som bortblåst. Jag tänkte att det nog bara var tur. Tur att det hände just då eftersom vi skulle gå på ett efterlängtat bröllop den eftermiddagen och få ett dygn tillsammans bara jag och Mathias (och alla andra bröllopsgäster : )). Det dygnet var vårt bästa på över ett år. Bröllopet var så otroligt vackert och vi njöt av allt. Vi somnade vid fem och vaknade kl 13 : ) Dag två av min nya medicinmix – den hade ju lite emot sig om man säger så. Ett väldigt förskjutet dygn, en del vin och bubbel, men det gjorde inte så mycket. Än en gång vaknade jag glad och utan huvudvärk (nja okej, men inte den huvudvärken). Livet kom tillbaka. Det kom tillbaka i sista sekund för jag var redo att ge upp. Idag är dessutom den värsta svullnaden i kroppen borta. Jag hade aldrig vågat vänta mig så snabb positiv verkan, men jag vet att när man hittar rätt så gör man. Och det här blev helt klart rätt för mig.

Jag är så tacksam över att ha en lyhörd läkare som vågar prova sig fram. Jag är så tacksam över att våra möten har varat i drygt en och en halv timme så att både han och jag har fått prata till punkt. Ju bättre han känner mig, desto lättare blir det ju klart för honom att göra sitt jobb ordentligt och rätt. Att man inte kan ta sånt för givet är ju synd, men jag får vara glad turen var på min sida i år. Livet är ju så kort som det är och att slösa bort månader och år på att inte orka ta vara på det är så ledsamt.

Jag hade ju redan försökt att tänka på hela min reclaim me-idé och nu har jag fått en skjuts i rätt riktning. Livsglädjen kom tillbaka fortare än väntat och jag hoppas att den är här för att stanna, det känns som att den är det.

Kontrasterna är så stora, förra veckan mot den här. Jag tänker på hur rätt det blev. Att äntligen få må bättre och få uppleva allt det där härliga som man är med om när man är på bröllop. Få vara fin i Mathias sällskap, skratta och dansa tillsammans och med vänner – det gör att man orkar några marathon till ; )

Screen Shot 2015-07-06 at 19.44.31

2015 part 2 – du ser ut att ha bra potential (även om karln min ser smått tveksam ut haha).

You may also like...

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *