Tankar från en soffa i skärgården

Jag lovade mig själv, tidigare i år, att inte snacka skit om vädret. Henry pratade då om regnet som äckligt och det gjorde mig både förbryllad och sorgsen. Det går ju att göra massor med skoj utomhus även när det regnar och man blir ju så glad av den syrerika luften.

Så kom sommaren. Jag gillar inte sommaren sådär mycket som man borde som svensk, jag tycker mest att det blir väldigt stressigt med allt som ska göras, hinnas med, njutas av och firas. Med undantag för några godbitar såklart. Ljuset gör att jag sover sämre och jag tycker faktiskt inte alls att jag får sådär mycket mer energi av dagsljuset som man hör “alla” prata om. Jag blir mest trött. Kul va? Jag förstår att jag låter supertråkig nu, men jag tror inte att jag är ensam om det här, det är därför jag skriver om det.

Att fira semester som småbarnsfamilj innebär ju samma sysslor som hemma – minst lika mycket tvätt, matlagning, disk, blöjbyten med mera med mera…. Jobbet är detsamma, men man lägger på en extra dimension som gör det hela ännu mer pressat. Man ska ju nämligen hinna njuta så förbaskat. Med en trotsig 3,5 åring som skriker så att det känns som att öronen ska trilla av och ettåringar som håller på att få, vad som känns som 18 000 tänder på en och samma gång, som får separationsångest och bökar och stökar, ja då är det faktiskt inte så himla enkelt att ens orka njuta även när njutningen serveras mitt framför ögonen på en. Ibland går det : ) det gör det faktiskt, och då finns det inga gränser på hur härlig och glad man kan känna sig. Men rätt ofta rullar liksom bara dagen på och den där semesterkänslan känns som ett skämt.

Tillbaka till vädret. Förra året kom värmeböljan precis en vecka innan vattnet skulle gå och det var dags att föda tvillingpojkar. När jag sen skulle hitta rätt i dubbelamning, dubbeltröstning, dubbelflaskning och oändliga blöjbyten så skvalade svetten likt ett vattenfall. Jag förbannade värmen och var så grymt avundsjuk på alla som bara badade och badade. Jag ville ju också bada! Men det rekommenderas inte veckorna efter en förlossning, så jag lät bli. Tänkte att det kommer ju faktiskt en sommar till. Nu skulle jag inte bara se det negativa utan blicka framåt. Tjena 16 grader i havet och typ 14 i poolen.

Visst har det kommit dagar då vi har badat och haft skoj i vår lilla pool, det har det. Visst hade vi ett helt fantastiskt litet födelsedagskalas för Fred och Lorenz då alla var glada, solen sken och livet var fint. Visst har vi haft jättefina dagar och kvällar med vänner. Nu kommer mitt gnäll. Var fan är värmen? Jag som inte gillar värmen sådär supermycket längtar något helt otroligt efter den. Axlarna är spända och käkarna känns låsta… jag behöver tina upp. Min kropp behöver tvingas till avslappning. Värme och havsbad gör susen likt få andra saker och just nu känner jag mig besviken på vädret. Som om det skulle hjälpa. Det finns nog inget som är lika lönlöst som att vara besviken på vädret och jag inser att jag behöver tänka om.

Jag har bestämt mig för att prova på healing. Jag har varit nyfiken på det i flera år och inte kommit till skott, men nu har en kontakt dykt upp tack vare en middagsbjudning för någon vecka sen och det är läge att ta tillfället i akt. Det är läge att våga prova nytt, upptäcka, utforska och hänge mig åt sånt som intresserar. Lägga ner besvikelsen på utomhustemperaturen och se mig själv, Mathias och mina barn.

/Det var lördagens tankar : ) Hej så länge! 

You may also like...

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *