När hjälpen kommer

Mmm… i väntan på alla höstens provsvar så har det hänt en del positiva saker här hemma. Dels blir ju bebisarna större för varje dag som går och börjar nu bli två väldigt nyfikna och glada små killar : ) dom ler och jollrar ofta. När dom var runt åtta veckor och läkaren som undersökte dem frågade oss om svarsleenden, ja då sa vi som det var att vi inte har haft ork eller tid att prata och gulla med dem. Allt var bara en fråga om att få till matning, byta otaliga blöjor och försöka att få dem att sova. Att ha det så med två små barn och samtidigt ha hela sjukvårdsbiten med oss i bagaget har varit extremt tungt. Då blir det lätt att det blir mekaniskt, att man inte orkar med känslorna. Varken dom bra eller mindre bra.

Vi vet ju inte än om tvillingarna bär på anlaget för att utveckla anemi, vi vet inte om dom är möjliga donatorer till Henry och vi vet inte om dom är enäggs – eller tvåäggstvillingar. Allt det kommer vi snart att ha svar på och självklart vandrar tankarna både bakåt och framåt i tiden. Hjärnan övar sig på att hantera olika scenarion och då blir man trött. Anknytningen till dom nya bebisarna försenas. Men så blev jag sedd. Vår fina BVC-sköterska tog tag i mig.. i oss. Och det visade sig att det fanns hjälp att få. Att det till och med finns människor som kan hjälpa oss att få rätt hjälp baserat på vad vi behöver just nu. Baserat på att vi har kämpat skiten ur oss i 3,5 år. Att vi behöver få andrum. Idag innebar hjälpen att tvillingarna kom ut på en promenad och jag fick en timmes ensamhet. Igår hämtade jag Henry på förskolan, gick hem med honom i lugn och ro. Vi kom hem till bebisar som sov i varsin varm famn och hann leka, läsa några böcker och titta på Alfons innan tiden var över. Har vi tur så får vi snart mer hjälp. Äntligen!

Idag gjorde jag något som jag har tänkt göra i fyra veckor (jag skämtar inte). När jag stängde dörren och insåg att det bara var jag hemma för en stund så tog jag fram handkräm och nagellack. Satte mig tillrätta och började måla. Njöt så in i vassen av att se mina händer bli fina. Händerna som jobbar i kök och tvättstuga dygnen igenom. Det kändes så bra att få ta hand om mig själv en liten stund. Det fina med att måla naglarna är att man kan se på sina händer precis när som helst och minnas känslan : ) Hjälpen har kommit och nu finns det gott om hopp för mer energi och glädje.

IMG_9480.JPG

Handkrämen är magisk. Doften är något helt annat än allt fruktigt och blommigt. Den påminner om jord och natur. En doft som får mig att tänka på liv och harmoni. 

You may also like...

1 Response

  1. Caroline says:

    Blir så glad när jag läser att ni har fått lite hjälp. Vilken tur att ni har en bra kontakt på BVC!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *