Måndagen den 15 augusti 2011

Den blivande pappan gick till jobbet efter en lång sommarsemester. På Fostermedicin hade våra läkare erbjudit att sjukskriva även honom under sommaren, men han kände inte att det var nödvändigt. Jag skulle också ha gått till jobbet den 15 augusti, men hade fått en sjukskrivning som sträckte sig över den veckan för att jag skulle få komma i fas igen efter operationen på mig och Bubblan. Jag kände mig rätt pigg den här måndagen och bestämde mig för att åka in till stan för att köpa en fin vagn. Först lunchade jag med min syster.

Jag frågade både en och två gånger om hur det fungerade med öppet köp på barnvagnen. Jag hade nämligen anat en minskning av rörelser inne i min mage dom senaste två dygnen.

När M (den blivande pappan) kom hem framåt tidiga kvällen så berättade jag att jag kände mig lite orolig. Inte jätteorolig, men nåt gnagde helt klart i maggropen. Fostermedicin har bara öppet dagtid, så vi ringde till Vårdupplysningen och frågade vad vi skulle göra. En stund senare satt vi i bilen, än en gång mot Huddinge, men den här gången med siktet inställt på akuten. Jag var nu gravid i vecka 26 (vecka 25 + 3) och vi blev därför ombedda att gå vidare till förlossningen. Mitt hjärta började slå snabbt och händerna skakade. Lätt chockad. Igen.

25 grader varmt i ett litet lätt ångestframkallande rum. Läkaren kommer, mäter CTG (hjärtfrekvensen på Bubblan) och kommer med en portabel ultraljudsmaskin. M och jag reagerar snabbare än läkaren på all vätska som fyller buken på det lilla pyret inne i min mage. Vi kom hem vid halv ett den natten. Kl 08 morgonen efter var vi tillbaka i Huddinge och nu hos våra läkare på Fostermedicin. Vi blev utskrivna drygt två veckor senare.

Att jag varit inne i stan och betalt handpenning på en barnvagn några timmar tidigare kändes både väldigt avlägset och overkligt. Hade det varit helt i onödan?

//N

 

 

You may also like...

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *