Wow!

Just nu pågår något exotiskt! Jag sitter i soffan med en bit av min mammas hemlagade lasagne som får samsas med datorn i mitt knä. Äter typ i lugn och ro medan lillen roar sig med sina leksaker på golvet. Jaha, kanske ni tänker. Men jag säger Wow!! och jag anar att jag inte är ensam : ) När babygymmet har spelat ut sin så charmerande roll som underhållningscentral och mamman måste ta över, när varenda vaken stund dom senaste månaderna har handlat om att ha mig nära för att den annars så underbare lille leende krabaten inte ska förvandlas till en mistlur… då är det en enorm befrielse att kunna vistas i samma rum men med mer än en meters avstånd!

Och så har vi hunnit promenera över till MiniSats för första gången! Har tänkt på det så länge men så har jag inte vågat släppa taget. Alla vårens spekulationer kring lillens immunförsvar har ju inte heller spätt på motivationen att lämna in honom i ett rum tillsammans med en massa okända barn. Men! Så kom vi dit och skrutt var hur nöjd som helst. Efter en stund så fick jag sätta mig längre bort i rummet där han inte såg mig. Det gjorde ont i magen att se hur bra han klarade sig tillsammans med tjejen som jobbade där. Efter en kvart var jag så stolt över min lille grabb att jag höll på att spricka : ) Varför i hela friden hade jag varit rädd för något så banalt som att lämna honom på ett ställe fullt med leksaker och bra personal? För att jag aldrig hade provat såklart…

Kanske en besvikelse till blogginlägg efter såhär lång tid, men det här var tydligen två så pass stora händelser  i mitt liv att jag kände för att skriva om det.

Hoppas att ni också får känna Wow! idag.

Kram N

You may also like...

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *