Att orka

Jag tänkte bara beskriva natten. Med risk för att låta sjukt negativ så är min tanke faktiskt bara att beskriva hur det kan vara en natt med tvillingar och en tvååring.

Alla fina barnen sov som sagt gott när klockan var tio igår kväll. Mathias la sig hos Henry i stora sängen och jag la mig inne hos bebisarna för att hinna sova lite. Och mellan halv elva och midnatt så sov jag mycket riktigt. Sen vaknade Fred som sagt. Matade på honom med en flaska ersättning och han däckade direkt när han var klar. Lorenz vaknade sen och somnade inte om förrän halv fyra. Jag hann ge Fred mer mat två gånger under tiden och somna om honom. Lorre ville helt enkelt inte sova. När jag sen lyckades somna vid 04 så var jag ändå vid rätt gott mod och tänkte att det var så skönt att ingen bebis hade skrikit. För även om Lorenz var vaken så var han inte arg eller ledsen. Sover en timme och sen vaknar Lorenz IGEN. Då kom den där förbjudna tanken – dumma unge… Jag matade honom varav Fred började knorra och då gick jag upp ur sängen, stängde dörren till sovrummet och gick och väckte Mathias. För när man börjar tappa tålamodet eller orken så är det lika bra att inse faktum och bytas av.

Jag la mig hos Henry istället. Sängen var varm och gosig och jag njöt av att ligga nära min stora kille. Strunt samma att min sovtröja var klibbig av både bröstmjölk och ersättning, nu skulle jag få sova ett par timmar.

Efter en stund vaknar jag av att min ena arm och hand är varm och fuktig. Mycket riktigt, sängen nedkissad, hela Henrys tröja var blöt och blöjan hade ju såklart gjort sitt. Upp igen. In till lilla sovrummet för att hämta ny blöja, bort med sängkläderna och hoppas hoppas hoppas att Henry kan somna om….!! Nej. Istället hade jag duplobilar körandes i ansiktet, liggandes i sängen, trött som få med en tröja som nu även luktade gammalt kiss. För trött för att göra något åt saken. Tills Henry vid halv åtta gled ner från sängen och sa att han ville ha välling. Japp, bara att gå upp.

Jävla skitnatt. Och ändå är jag glad att dom små inte verkar ha ont i magen längre. Mjölkfritt och d-droppefritt verkar faktiskt fungera. Och det var rätt intressant att se att Fred kunde sova fyra timmar i sträck på en flaska med 1dl ersättning. Så länge har ingen av dem sovit tidigare.

Sova får man som tvillingförälder helt enkelt göra i ett annat liv. Man får skaffa sig målbilder och strategier för att klara av påfrestningen, för händerna räcker inte till till två små. Man får ta en i taget och inte vara sentimental. Man måste vara praktisk för det är bara då man också kan njuta. Och inse att man helt enkelt gör så gott man kan. Glöm det där om att räcka till, för det gör man inte. Och det kan väl få vara okej.

Man måste vara extra snäll mot sig själv för annars orkar man inte.

PS. Instagram uppdateras oftare än bloggen just nu – lifeextraordinary ❤️

You may also like...

1 Response

  1. Hannah says:

    Ja det är helt galet när man tänker på hur vissa nätter kunde se ut med två små (inte tvillingar dock). Det låter helt galet Nadja men det är väl bara att ta dag för dag och natt för natt, sänka kraven på allt, be om hjälp och vara snäll mot sig själv och sin partner. En vacker dag är detta ett minne blott och du får sova hela nätterna. Styrkekram till did

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *