IMG_1611.JPG

Ett rofyllt avslut

En sak jag ville göra idag var att skriva ner mina tankar om vårt hem. Hur det är att bo i ett hus som man inte hann bo in sig i innan beskedet om att bebisen i magen var sjuk kom. Hur det känns att se sitt hem i fyra år då flyktiga tankar och idéer om färger och tapeter och fina detaljer passerar, men inget får fäste och blir till verkliget. Att vilja så mycket mer än orken räcker till.

Jag orkar inte beskriva det idag. Jag sitter i mörkret och lyssnar på Comfort and Joy, en vacker skiva av Ananda. Hela dagen har varit så fin. Glada om än förkylda bebisar som vaknade imorse. Stunden då Henry och jag gick till förskolan tillsammans… Den stunden kan jag leva på en hel dag. Att se Fred och Lorenz sova så gott utomhus. Att själv få lite sol på näsan. Leka, laga mat med glada barn. 

Sen kommer allvaret framåt kvällen när alla ska sova och Henry ska få sin medicin. Efter fina dagar blir kontrasten större och sorgen gör sig påmind. Det känns viktigt att få sitta stilla och lyssna på vacker musik en stund. Att låta tankarna få vandra den väg de vill. 

Det är fint att unna sig en rofylld avslutning på dagen. 

  “Jag älskar dig mest av allt i hela världen. Du är min stora hjälte.” “Jaaaa”, brukar han viska till svar. Sen somnar han gott. 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *