Illamående

av överkonsumtion, av skit vi köper och äter och använder som förorenar och förstör den planet som våra barn och barnbarn ska leva vidare på. 

Allra mest berör flyktingläget… Flyktingar. Det låter så kallt, lite som boskap, det generaliserar för mycket och gör lätt att man tappar bort det så oändligt viktiga. Solidaritet. Att det är människor på flykt. Kvinnor, män och barn i olika åldrar och former och varje person så unik som du och jag. 

Den som flyr har inget val. Ingen människa är illegal. Så löd budskapet i Fi!s demonstrationståg i Göteborg den 1 maj i år. Två meningar som har etsat sig fast i mitt huvud. Det borde vara alla människors rätt att ha tak över huvudet, ett arbete, värme och skolgång. Det borde vara alla människors skyldighet att hjälpa på de sätt man kan. Det borde vara alla politikers skyldighet att se till att hjälpa så många det bara är möjligt. 

60 000 000 människor på flykt. Det är familjer, bebisar, små barn som inte upplevt annat än krig. Splittrade, ensamma, rädda, otrygga… Vi måste hjälpa. Vi lever i ett sånt ofantligt överflöd som blir direkt smaklöst i förhållande till hur vår omvärld ser ut. Är det inte dags att skala ner? Att skänka den där femhundringen till Rädda Barnen istället för att spendera den på den där tröjan som du egentligen inte behöver? Rensa ut skor, kläder, inredning mm för att skänka till nyanlända familjer istället för att lägga ut annonser på Blocket och Tradera? 

Jag ser på drivorna av leksaker och kläder här hemma och mår illa. Det måste ske en förändring. NU. 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *