Torsdagstexten

Klockan är 13.10 och jag har precis renskrivit det gripande talet som Mirijam har skrivit och ska hålla för specialisterna i Tyskland imorgon. Vi åker om några timmar och jag har inte börjat packa. Behövde skriva av mig först. Avsluta en hemuppgift, ta vara på nöjet att renskriva text på engelska och samla mig här. För om några timmar träffas jag och Mirijam för första gången på nästan exakt 20 år. Och allt jag vill är att dom här dagarna ska hjälpa till att rensa bland frågetecknen i Mirijams sjukdomsresa. Att den samlade kunskapen i Tyskland kommer att ge råd om fler behandlingsmetoder som ännu inte provats här i Sverige.

Men allra mest hoppas jag att de svenska läkarna kommer att ta vara på de svar och den kunskap som Mirijam kommer hem med. Att handlingsförmågan och viljan att hjälpa kommer tillbaka, så att den här jäkla herr Susac kan försvinna för gott.

Det kom förresten in ett sent bidrag i insamlingen, glömde berätta det! 3000 kronor till landade på Geliv.nu-kontot från Langers Hotell – TUSEN TACK!

Nu ska jag börja packa. Det ska bli så spännande. Det är det enda ordet jag landar i. Spännande. Ett härligt ord.

KRAM!

Och håll tummarna, be en bön, hoppas – gör det du tror på som kan skicka med Mirijam ännu mer hopp inför det här äventyret. Kommentera här vet ja! Då ser hon allt : )

3 thoughts on “Torsdagstexten”

  1. Håller tummar och tår
    Lycka till och kör hårt 👊🏻👊🏻👊🏻
    Kramar och tankar ❤️

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *