20140212-073556.jpg

V.16

Om de första veckorna av den här graviditeten gick långsammare än långsammast, så har de senaste fyra veckorna bara flugit förbi. Magen växer så det knakar, eller mer bokstavligt så att det kliar i huden och drar i alla senor och muskler. Och jag är ju så himla himla nyfiken på vilka två som rör sig där inne. Är det två pojkar, eller kanske två flickor? Eller en av varje? Jag längtar så efter att få reda på det om några veckor. Men så är det den där skräckblandade förtjusningen… jag skulle ljuga om jag sa att jag inte är orolig inför rutinultraljudet. Det var ju där och då som hela vår resa med Henry började. Ska historien upprepa sig? Det är bara att vänta och se.

Men jag gör mitt bästa för att njuta. Jag lägger ofta händerna på magen och tänker på liven som växer där inne. Och sen flera veckor tillbaka så har jag i min tysthet infört “tvillingtid”. Det har nästan blivit som en meditation. Att jag vill gå och lägga mig innan jag är alltför trött och bara få ligga och tänka på hur söta dom kommer att vara, hur roligt vi kommer att ha det, hur vi ska möblera här hemma… undrar om dom kommer vara lika varandra och hur lika dom kommer att vara Henry. Om en blir lintott som sin pappa och den andra mörk som jag. Allt är ju möjligt : ) dom kan ju lika gärna vara enäggstvillingar.

Det första jag gjorde när vi hade bestämt oss för att behålla barnet (vi tog ju för givet att det var ett från början) var faktiskt att beställa böcker. Jag ville fira beskedet och beslutet med något som skulle göra mig gott. Den här rekommenderar jag alla gravida att läsa. Jag älskar den!

Jag har läst en hel del gravidböcker, surfat runt på olika sajter och ratat det mesta förutom vårdguiden. Men den här fastnade jag för direkt. Jag har läst den pärm till pärm och nu tar jag fram den ibland för att bläddra, njuta och minnas. Den hjälper mig att riktigt mysa in mig i bebisbubblan. Det roliga är att Mathias också tycker om den. Med alla våra erfarenheter så tyckte han också att den är bra skriven och tar upp väsentliga ämnen. Faktiskt på ett mycket bättre sätt än många fackböcker.

Så TACK Ebba, jag håller med om att boken är den enda guiden man behöver : )

Men tillbaka till vecka 16. Tänk… det kan vara halvtid! Ungefär hälften av alla tvillingar föds före vecka 38. Det är inte heller ovanligt att föda innan 34 fullgångna veckor. Henry föddes i vecka 36. Tiden går  i rasande fart och snart är vi där. Snart är vi en stor familj! Tre barn och två katter haha. Snacka om att livet förändras. Det är bara att hänga med och vara tacksam. Idag är jag till exempel tacksam över att jag fortfarande ser mina fötter : ) får se hur många veckor till som jag gör det.
 
 

20140212-073556.jpg

3 thoughts on “V.16”

  1. Hej Nadja
    Här i Kalmar “tjuvkikar”Jenny o jag på din blogg!!
    Du verkar så trygg o tillitsfull.
    Vi önskar dig all lycka o ser med spänning på resultatet.
    Hälsa alla
    Kalmarborna

  2. Halloj,

    Det är så spännande att följa din blogg och höra vilken tuff liten grabb ni har och hur positivt och konstruktivt ni hanterat allt trots att jag förstår att det varit några riktgit tuffa situationer att ta sig igenom!

    En fin snart stooor familj helt enkelt, grattis 😉

    Stor kram

    Pernilla i Malmööö

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *