Veckans första dag

Och Henrys bästa dag på förskolan hittills!! Åh så glad jag blev när jag kom och hämtade idag : )
Stämningen på Henrys lilla avdelning var munter och när hans fröken kom och sa att nog för att det brukar vara bra i vanliga fall, men idag har han varit glad från början till slut. Sovit en lång och skön tupplur efter lunch och ätit bra. Jag, som redan var på gott humör, blev ännu gladare och vi strosade hem i lugn och ro, spanandes på bilar och cyklar.

Dagen började med att vi försov oss allihop och jag hade tio minuter på mig att bli klar och hinna till jobbet. Ingen frukost i magen. Avskyr när det händer! Och det efter en natt då mardrömmarna har avlöst varandra…
Påverkad av Kristian Gidlunds bortgång så drömmer jag att jag har hela magen full med elaka cancerceller som gör att jag inte kan bli gravid så att Henry kan få sitt matchade syskon och bli frisk. Henry blir jättesjuk och jag med. Det är hemskt. Jag hoppas att jag slipper drömma i natt.

Men väl inne i stan så såg jag att Panini hade goda små minifrallor och vitt te, vipps så var jag på jobbet och fann mig i en riktigt skön måndagsstämning.

Den håller i sig än : ) Så tacksam över att Henry har det så bra under tiden som vi jobbar. Och jag älskar Henrys och mina eftermiddagar med den obligatoriska promenaden för att kolla bilar och bussar, när vi pratar om dagen, om löven och flygplanen. Sen landar vi i soffan och myser en stund innan det är dags för middag.
Det gäller att vara närvarande och verkligen känna glädjen och lyckan i dom där stunderna.

Jag har blivit riktigt bra på det. Till största delen tack vare Henry och det faktum att han alltid lever i nuet. Men också för att jag vet att tiden är så knapp. Jag vet inte hur länge han kommer att vara såhär frisk och pigg, därför är det viktigare än någonsin att känna lyckan så ofta det går. Det gör mig i många avseenden till en lyckligare person idag än för några år sen, vilket ju egentligen är helt absurt.
Men nuet har fått en helt annan innebörd sen jag blev mamma där på en brits, i vecka 19, på Centrum för Fostermedicin på Huddinge Sjukhus.

Nu kallar diskmaskinen, kökskaoset och tvätten ❤ 

You may also like...

1 Response

  1. Anonymous says:

    Hej Nadja!
    Så härligt att ni njuter av era promenader och höstvädret. Små barn är ju så otroligt här och nu. Jag önskar att alla föräldrar också hade orken att vara närvarande.
    Tusen tack för ditt vänliga svar! Jag återkommer.
    Hälsningar Gunilla

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *