Hjälp som hjälper

Många av er har ju följt med mig här sen jag började 2012. Men många är nya och har kanske inte gått tillbaka till att läsa mitt första inlägg, eller senare. Om ni vill och har tid så gör det. Kan hända så förklarar det en del av hur jag numera fungerar. Jag var så arg där på våren 2012… Vi dopade Henry med Epo utan resultat, det blev dags att operera in en port a cath. Vi hade varit igenom benmärgsprover och hade haft hemsjukvård för att ge vår bebis epo-sprutor tre dagar i veckan i nio veckor. Mammagrupp? Skulle inte tro det. Ilska? Japp. Jag var så stressad. Jag kunde inte höra någon säga att dom var trötta utan att gå i taket av ilska. För vem var någon annan att vara trött, som inte hade väntat och fött ett svårt sjukt barn?

Det skulle ta ett drygt år att komma över ilskan. Det skulle ta nästan två år för mig att landa i allt det nya och börja se världen med nya och lite mer ödmjuka ögon. När ilskan gick över kom lugnet och kämparglöden. Även insikten att alla kämpar med sitt så det är ofta läge att inte döma för hårt eller för snabbt. Jag började också utveckla tydligare gränser och värderingar. 

Jag kan fortfarande ödsla tid på onödiga bekymmer (hey, jag är inte mer än människa : )) Men det jag är stoltast över är faktiskt att jag märker att jag blev modig. För någonstans här på vår väg till att förstå varför Henry är sjuk så har vi kämpat, pratat, förhandlat, frågat, läst på, lärt oss. Min rastlösa själ mår bra av det. Och så korsades min väg med Mirijams. Och jag gjorde ett val på ren känsla. Jag ville hjälpa. Så utan att tänka på hur det kunde uppfattas så skickade jag ett meddelande till Mirijam med ett förslag, hur jag tänkte och vad målet med min hjälp skulle vara.

En sak har jag lärt mig om hjälp och att hjälpa i krissituationer och utsatta lägen. Innan man erbjuder sin hjälp så behöver man ställa ett par frågor till sig själv: På vilka sätt skulle just jag kunna hjälpa till? Kan jag erbjuda hjälpen utan att begära något tillbaka? Om jag är ute efter att hjälpa för att sedan själv få hjälp, kan jag då ärligt säga det till personen/familjen i fråga och låta denne ta ställning?

För hjälp är inte hjälp om den kommer med outtalade skyldigheter. Människor som befinner sig i långvarig kris och stress behöver raka besked. Man måste alltså vara villig att hjälpa utan att begära en gentjänst inom de närmsta åren, om man inte har kommit överens om något annat. Det är EXTREMT viktigt att vara ärlig och rak i sin kommunikation så att den utsatta personen eller familjen inte behöver lägga på sig ytterligare ett dåligt samvete över att inte räcka till. För precis där blir hjälpen bara en belastning.

Min insamling till Mirijam är tänkt som ett ekonomiskt stöd till henne och hennes familj. Jag lägger mig inte i hur de väljer att disponera pengarna och jag har ingen annan intention än att vilja göra en god gärning. Det här var självklart för mig innan jag startade insamlingen. Hade det inte varit det så hade jag gjort bäst i att låta bli.

Jag vet att det finns så otroligt många fina människor där ute som är villiga att hjälpa men kanske inte vet hur. Ni kanske har någon i er närhet som kämpar. FRÅGA. Fråga dem. Säg ärligt att ni skulle vilja hjälpa till men att du/ni inte vet vilket sätt som skulle vara bäst och kom fram till något tillsammans. Och är du eller ni någon av dem som kämpar? BE om hjälp (det här är det bästa jag har gjort förutom insamlingen). Det värsta som kan hända är att ingen nappar och det får man vara inställd på. Men har man tur så finns det hjälpande händer närmare än man anar och det kan bli precis hur bra som helst. Ju tydligare man vet om sitt behov av hjälp, desto lättare att be om den.

Otydlighet och att behöva läsa mellan raderna är sånt man absolut inte klarar av i kris, så vi har allt att tjäna på att vara raka, öppna och ärliga med varandra. I alla lägen.  

 Det var dagens : ) Nu blir det snart potatisbullar med lingonsylt och broccoli till middag i den här cirkusfamiljen. Och Henry har blivit en fjäril!

You may also like...

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *