En sak i taget.

Den här dagen började med vakna bebisar kl 05.30 och fram till ungefär 06.15 var allt glatt och härligt. Sen vaknade Henry, arg på mig för att Lorenz var ledsen. Sen blev han ännu argare på mig när jag förklarade att pappa inte kunde komma med välling eftersom han är bortrest. Det satte tonen för den resterande morgonen och promenaden till föris (du kanske läste mitt inlägg här imorse). Jag hade knappt sovit en blund och när vi kom ut så såg jag bilnyckeln ligga mitt på grillen. Inte nog med att bilen hade stått olåst hela natten, jag hade dessutom lämnat nyckeln ute. Perfekt!

Lämningen (när vi väl nådde hallen på föris) gick däremot jättebra och vi pratade massor om vilken dag som pappa kommer hem igen. Och att mormor skulle hämta klockan fyra och natta honom ikväll.

Så kom det ett sms från Mathias, så på pricken vad jag behövde för att dagen sakta men säkert skulle kunna vända till det bättre. Jag vågar säga att det satte startskottet för att förbättra hela veckan. Det handlade om att vända en ond spiral till en god. Av olika anledningar har jag känt mig som en usel mamma sen helgen som var, jag har varit trött och förkyld och missat att fira min systers födelsedag. Barnen blev ju också förkylda direkt efter resan till Göteborg och allt kändes tröstlöst och trist. Men med några väl valda ord från den som känner mig bäst så började det sakta men säkert vända. Med pappa Åberg i bakhuvudet också så går mycket (tackar Henry för det haha : ) En sak i taget. Så länge jag gör en sak i taget, medveten i handlingen, så minskar min stressnivå radikalt. Sakta men säkert började tankebanorna mycket riktigt att bli gladare.

Mamma kom när Fred och Lorenz hade somnat efter lunch. Vi fick en skön pratstund ute i värmen och sen har dagen flutit på bättre än på länge. Såhär lite skrik som det har varit mellan kl 15-18, vet jag inte när det var senast. Hallelulja!! : ) och detta trots att både Fred och Lorenz är sjuka igen. Nattningen, som också varit väldigt rörig på sistonde, gick hur smidigt som helst. Dom små kottarna somnade gott, nattade tillsammans i sin säng. Precis som jag vill ha det.

Och nu läser mormor saga för Henry. Han mår bra, jag mår bra. Vi har lekt, pratat, ätit och myst allihop. Och att sen få en sån här stund på kvällen är så mycket värt. Höra mormors och Henrys röster borta i sovrummet. Sitta i lugn och ro och skriva några rader. En stund att bara vara.

Avkoppling… Återhämtning… Lugna andetag.   Ikväll kommer jag att somna med kroppen påfylld av trygghet och hopp och glädje inför morgondagen. 

You may also like...

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *