Blodtransfusion, dropp och no poo

Jag gör allt för att skingra tankarna från de två stora pappkassarna som står inne i tvillingarnas blivande sovrum. Igår fick jag gå in på toaletten och gråta en stund. Sen grät jag lite mer mot Mathias axel på kvällen. Det är skit. Skit skit skit att behöva komma till den dagen då Henrys järninlagring har blivit så pass omfattande att den kräver dropp här hemma. Vi kommer ju att klara av det här, det vet jag. Jag kommer att samla mig och göra allt i min makt för att hjälpas åt att få det här att funka bra. Men det är skit. Hur mycket man än accepterar läget så är det vårt barn. Och det kommer alltid att finnas en stor del i mig som önskar att läget var ett annat. Ett friskt. Jaja…

Nu till no poo som jag omedvetet har applicerat på Henry och nu börjar testa själv. Att använda schampo på små bebisar eller barn känns helt fel tycker jag. Jag visste inte att jag tänkte så förrän jag själv fick barn. Men då började jag i alla fall tänka att mjäll, utslag och annat skräp säkert kommer från att vi börjar mixtra med en massa preparat som kanske inte ens behövs. Vi gör det bara för att det är “så man gör”. Men vem säger egentligen att det måste vara så? Jag gick på känsla när Henry var bebis och ett par gånger per år schamponerar vi hans hår med ett milt ekologiskt barnschampo. Däremellan tvättar vi med vatten och ibland smörjer vi hans hårbotten och hår med olivolja eller Weledas hårolja (nu råkar det vara min hårolja som vi använder då och då, men det verkar gå bra). Han har det finaste håret jag sett! Starkt, glansigt, det luktar gott och blir aldrig frizzigt eller slitet. Tjockt är det också, men det är ju arv.

Så för att göra en lång historia ännu längre så har jag nu också slutat med schampo och balsam. I alla fall januari ut. Det började med att jag ändå aldrig hinner tvätta håret, så det har vant sig vid hårtvätt ungefär var tionde dag. Sen började jag fälla värre än en ledsen katt. Det är ju graviditetshåren som försvinner, och så blir det ännu lite värre pga stress. Så det känns viktigt att vara riktigt rädd om det som sitter kvar på huvudet. Min rutin ser nu ut såhär:

Om jag har en ambition att tvätta håret en måndag så smörjer jag hårbotten och längderna med olivolja eller hårolja dagen innan och sätter upp håret i en knut. På måndagen sköljer jag sen håret först med ljummet vatten, massserar hårbotten ordentligt och avslutar med kallt vatten. Lätt som en plätt! Och mindre skräp i avloppen. Och mindre skräp i kroppen. Jag tvättar håret på det här sättet högst en gång i veckan. Min hårbotten mår prima, inga utslag längre. Och håret är glansigt och har stadga utan att se smutsigt ut. Tummen upp på alla sätt med andra ord!

Men du, ge blod. Jag vet att jag tjatar, men det slutar aldrig vara viktigt. Ge blod och liv, varför inte idag?

IMG_0399.JPG

You may also like...

2 Responses

  1. patricia says:

    Hej, Nadia,
    Intressant läsning måste jag säga om hårtvättning, även om det jobbiga i livet så klart. Gråta är bra säger jag. Det måste man. Kämpa! Men åter till håret….vilken olja använder du till ditt hår? Vilket ekologiskt shampoo använder du till Henry? Tycker det är svårt att hitta, nu kör jag Utterman (tror märket hette så).
    Ta en fin vinterdag! Kram!

    • nadja says:

      Hejhej! Håret ska få sig ett nytt eget inlägg imorgon : ) Till Henry använder vi Urtekrams barnschampo ca en gång i månaden. Där emellan tvättar vi hans hår med vatten ungefär var tionde dag. Olja har vi ungefär en gång i veckan och oftast vanlig olivolja : ) väldigt okomplicerat. Och hans hår doftar så himla gott! Stor kram!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *