En dag ett liv..

Posted by

Det var en gång en tjej. Närmre bestämt en kvinna i medelåldern. Hon vaknade och hade en hel dag med ärenden framför sig. Lämna blodprover, hämta ut medicin på apoteket, skicka in pappren för nytt körkort, handla mat och vin. Kom-i-håg-listan skrevs med omsorg. Hennes fästman påminde snällt om att ta med nycklarna hem eftersom körkortets sistadatum passerats med råge och det då var av största vikt att hämta passet där hemma. Så hon tog med sig kuverten, nycklar och lista och satte sig i bilen. Trött, väldigt trött men glad.  

 Hon kom hem och låste upp dörren. Lät posten ligga kvar i hallen medan nya väskor och kassar packades. Glad att passet låg där hennes man sagt att det skulle vara… Att körkortsfotot låg där hon plötsligt mindes. Så blev det daga att åka till Täby centrum för provtagning och ärenden. Med passet i handväskan kändes något väldigt fel. Plånboken? Japp, den låg kvar på Ljusterö. Tröttheten från helvetet kom som på beställning. Men… Hmm. Efter ett tag kom jag på att mitt Visa-kort låg kvar i en kalasväska sen i mars (tack Hella för den oförglömliga kvällen : )). Mot provtagningen. “Men du för att ta proverna måste du vara fastande”, säger sköterskan med bekymrad blick. Hon såg nog att jag förvandlades till hopplösheten personifierad. Jag frågade ju min läkare om JUST DET flera gånger i måndags…. “Meeen du är ju ung och vacker och inga av proverna är akuta, ta det nästa vecka”, säger den underbara sköterskan : ) Men jag vill ju inte ta det jäkla provet nästa vecka, jag vill ta det nuuuuuuu! Gick därifrån och ringde direkt till min läkare hahaha, trodde du det? Nej, min frustration fick istället tjejen i receptionen hos min läkare höra. Hon skrev en lapp att han ska ringa upp. Jag vill ju veta vems ord jag ska följa. Jaja. Lunch. Fram med visa-kortet, men vad hade jag för kod nu igen? Fel. Spärrat kort. Mot bankkontoret. Skrattar nu för allt börjar bli väldigt komiskt. Nytt kort beställdes. Kontanter fyllde plötsligt min minililla handväska. Avskyr kontanter. Tillbaka in i centrum för att klara av mina ärenden. Först ut – Apoteket. “Hm.. 60 tabletter.. Vi har bara 100-förpackningar. Jag kollar andra apotekens lagerstatus, vänta lite”. Ja. “Nej, det finns inte”. Jag börjar bli redo att ge upp den här dagen. Ringer återigen till tjejen i receptionen och ber henne att fylla på min lapp med orden “JAG MÅSTE HÄMTA UT MIN MEDICIN INNAN HELGEN”. Går till Hemtex och köper en vaxduk då den uppmärksamma kvinnan i kassan brister ut i “Men ditt pass gick ju ut den 1 mars!!”. Oh noooooo! Helvete. Röv. På ren svenska alltså. Ingen giltig legitimation, inga prover tagna, ingen medicin. 

Räknar mina kontanter, äter lunch och märker att ingen ringer. Till bilen och vidare ut till Willys. Killen i kassan en bit bort vinkar att han har en ledig kassa. ÄNTLIGEN lite flyt tänker jag och öser upp alla barnmatsburkar och prasslar med mina sedlar. Han tittar på mig. “Alltså, det är bara kort som gäller i den här kassan”. “Du skämtar”, fast det ser jag ju att han inte gör. R.Ö.V. Men det löste sig förvånansvärt smidigt. Ser sen Apoteksskylten och får ett infall. Går därifrån med ett 100-pack av min medicin : ) YES! Vidare till Systemet. Öl och vin. Sen ont i magen. Tänk om det här blir den dagen då jag måste visa leg! Med ett ogiltigt pass, många öl och skrynkliga sedlar… Skämsdöden gör sig påmind. Men icke. Haggnadja med sömnbrist och solskadad hy knallar glatt förbi kassan, packar in allt i bilen och åker hem. 
Nu är jag snart där : ) ÄNTLIGEN! Pratat med min läkare dessutom. Hans svar när jag svarar honom att jag är glömsk likt en trött nittioåring är “nja..det är nog bara ålden”. Tack. Verkligen, tack McDreamy. Inte så dreamy längre : ) haha. 

Och för dig som undrar riktigt hur trafikfarlig jag är så kan jag meddela att bilen står på en färja just nu. Stilla och tyst. Ett hallelulja moment kan man säga. 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *